RS oo. Lar ot TT RN IR ls es RR I TAR I tydligen nedsätta priset samt erhålla en för konsumentens behof tjenligare produkt; (tillgäng på tackjern torde likväl härutinnan lägga hinder i vägen;) men för att kunna åstadkomma dessa fördelar med jernhandteringens framtida bestånd, anser herr E:n I tillika nödvändigt, att den lemnas frihet att obehin;Idradt utveckla och ordna sig, efter lokala omständig, heter och konjunktursförhållanden, i annat fall skola s vi förmenas, att begagna de naturliga fördelar, värt lands jerntillverkning inom sig äger, och overksamma , I få äskåda, huru engelska jernhandeln vimner fast fot Ipå det område vi eljest kunnat försvara. Hvad i öfrigt angår flere andra hinder och svåIrigheter, som för närvarande betunga jerntillverkningen, såsom bristande kommunikationer m. m., så I böra dessa olägenheter afhjelpas på statens bekostnad, såsom öfverstigand2 den enskilda förmågan, Joch rörelsen få bedrifvas utan tvång af restriktive Ilagar; yttrande herr En tillika den fasta öfvertyIgelse, att ehuru våldsamma brytningar snart torde uppstå, och ehuru ofördelaktigt belägna verk måste lupphöra, skall dock ej fäderneslandet upphöra, att l tillverka och exportera stångjern, och detta kanske till oförminskadt belopp, förutsatt likväl, att denna industri från det allmännas vrida lemnas mera skydd och stöd, än hittills varit fallet. I dessa. få men välmenta rader har då herr E:n öppet uttalat sin mening om svenska jernhandteringens framtida öde, och derjemte förklarat, att dess bestånd beror på puddling och valsning, samt medlen dertill, en betydlig förändring i landets närvarande ekonomiska förhållanden. Med afseende på de stora fördelar, som i herr E:s tanke äro att förvänta genom puddling och valsning, har man allt skäl att hoppas, det han sjelf genom införande af methoden för sin egen tillverkning visar oss andra den väg viskola vandra, och såmedelst praktiskt styrker verkligheten af sina uppgifter, så mycket helre, som inga hinder numera möta, för någon bruksegare, att efter eget -godtfinnande bedrifva sin handtering, antingen i härd eller puddlingsugn, samt att utsträcka jernet under hammare eller valsar, och troligt är att andre bruksegare i granskapet, som dela herr E:s öfvertygelse, gerna förena sig med en man af så erkänd skicklighet, för att dela hedern af ett så patriotiskt företag, emedan vid Nyby bruk, der puddling och valsning i många är varit begagnade, enligt de upplysningar som finnas meddelade uti 2:a häftet af tidskriften för Svenska Bergshandteringen, för 1844 pag. 4148 och följande, det ännu cj lyckats, att erhålla fullkomligt tillfredsställande resultat. t Hvad äter angår de förändringar i våra nu för jernhandteringen gällande författningar, som skulle blifva en följd af herr E:s förslag, så torde all rubbning derutinnan, såsom djupt ingripande i tredje mans rätt och bästa, medföra betänkliga följder, och svårligen af regeringen kunna medgifvas, utan laglig ersättning, till alla dem, som derigenom blifva bevisligen lidande. Vore frågan nu, att från början införa och grundlägga en ny och förut okänd näringsgren, så mötte dervid inga skrupler. Densaämima borde och kunde då lemnas all möjlig frihet att utveckla sig, utan hinder af någons förfång; men i ett land, der jernhandteringen redan är flera sckler gammal, spridd öfver de fleste landskaper, och utvecklad till den grad, att den utgör landets förnämsta export, uppstår ostridigt ett helt annat förhållande. ; Om Hr Ess förslag möjligen kunde realiseras, så blefve följden deraf, att en stor del af rörelsen efter hand komme på färre händer, utgörande större och mindre bolag, som koncentrerade sig intill malmfälten och de skogrikare trakterna, der rörelsen kunde drifvås i en större skala och således med störrel fördel för dessa bolag; men insändaren, som sjelf äger ett bland de ofördelaktigt belägna bruken, uti en aflägsen provins på långt afstånd från något malmfält, och derföre måste köpa sitt tackjern, hemställer derföre vördsamt, om en sådan förändring tillika vore rättvis, och nyttig för landets ekonomiska ställning på det hela; då gifvet är att så beskaffade bruk ej kunna täfla med de af lokalen bättre lottade, hyaraf åter följden skulle bli att de större bruken helt och hållet komme att undertrycka del mindre, till stor förlust för dessa orter samt alla dess invånare. Men på hvad sätt, och af hvilka skola dessa brukens ägare en gång söka sin ersättning för deras oförtjenta lidanden, och ännu mer; huru och hvar skall allmogen det inom dessa orter, som förut räknat sin förnämsta bergning genom tjenstbarheter vid bruken, sedan denna inkomstkälla för dem upphört, och sjelfya jordens beskaffenhet förnekar dem brödfödan? Skall denna ersättning utkräfvas af de stora bolagen, som ensamt draga frukten af förändringen, eller af staten? Och hvar finnas i sädant fall erforderliga medel att anvisa? En nödig omtanka för eget bestånd, jemte andras, hvilka kunna befinna sig i samma belägenhet, framkallar dessa cerinringar, hvilka i sinom tid ej kunna undfalla Regeringens uppmärksamhet, som har sig det ansvarsfulla kallet uppdraget, att, utan afseende till personen, skydda och bevaka hvarje undersåtes på lagar och privilegier grundade rättigheter. Ins., som icke medsäkerhet kän döma om någon annan method än tysksmidet, hvarvid han i yngre åren stundom sjelf lagt handen, är på grund af mångårig erfarenhet förvissad, att ett fullgodt och genom hela massan likartadt jern på detta sätt kan beredas, då endast 16 å 48 LE tackjern på en gång nedsmältas, och man noga tillser, att färskningen från början till slut sträcker sig igenom hela massan, samt är fullt öfvertygad att de mot svenska jernet nu för tiden rådande klagomäl, att vara härdt, ojemnt och otätt, heit och hållet härleda sig från jernets ofullkomliga färskning. s Efter denna ofullständiga granskning af det åberopade anförandet återstår för insändaren, alt hembära författaren sin tacksamhet för dess så öppet uttalade åsigter i detta vigtiga ämne. Det är endast genom lugn pröfning af olika meningar det sanna och rätta förmår att göra sig gällande. Författaren har på ett förtjenstfullt. sätt angifvit felen, som vidlåda svenska stängjernet, och derjemte föreslagit medlen för deras afhjelpande, och som insändaren anser dessa: åtgärder vara alltför mycket ingripande i våra nuvarande allmänna förhållanden, och tillika tror att ändamålet på ett lindrigare sätt kan vinnas, har han vågat framlägga denna granskning till fir Fkmans egen och andra sakkunnige personers benägna pröfning och begrundande. IV Res