gg ee RE EA JRR (Insändt.) Uti N:o 3 al Aftonbladet för den 4 Januari förekommer en artikel undertecknad af herr direktören Gustaf Ekman på Lesjöfors, med öfverskrift: Reflexioner öfver Svenska Jernhandteringens närvarande tillstånd. och dess. framtid, hvilken förtjenar särdeles uppmärksamhet, dels för ämnets stora vigt i och för sig sjelf betraktadt, dels och för denna författares erkända vidsträckta sakkännedom, samt derpå grundade förmåga, att rätt bedöma sitt ämne, hvarutinnan han, under en måingårig både theoretisk och praktisk handläggning förvärfvat mycken erfarenhet, och sjelf genom vidtagna åtgärder till jernhandteringens gagn och nytta vid flere tillfällen gjort sig förtjent af brukssocietetens deremot visade erkänsla. Insändaren har derföre med uppmärksamhet läst denna afhandling, och igenkänner deruli författarens nit och omtanka för denna sak! men som han icke i allo kan dela de deruti yttrade åsigter, tillåter han sig att i korthet dervid göra några erinringar, icke för att klandra, hvilket vore lika oförtjent som obehörigt, utan för att ytterligare fästa andra sakkunnige personers uppmärksamhbet vid ett ämne, som så djupt ingriper uti näringens bestånd och hela landets derpå beroende framtida ställning, samt derföre så väl i det tekniska som sjelfva lagstiftningen, förtjenar att betraktas från olika synpunkter. Herr Ekman medgifver till en början att våra tackjernsblåsningar blifvit förbättrade till den grad, att. de kunna jemföras med andra länders, samt på några ställen till billigare pris, i afseende på dess bättre qvalitet; till bevis hvarå anföres att engelskt tackjern kostar st; 2: 435 och svenskt tackjern st. 2: 40 per ton; men anmärkes tillika, att detta pris ej svarar mot tillverkningskostnaden, utan bör beräknas till st. 3 per ton, för. de bättre sorterne. Hvad åter angår smidet, yttrar herr E:ny. då man granskär de arbetsmethoder, hvilka ännu nästan uteslutande i Sverige begagnas, för att fabricera jern, finner man att de ännu äro till principen desamma, som infördes för 200 år sedan, af Carl den IX och Gustaf Adolphs inflyttade valloner och tyskar. Afven det gamla, säger herr E:n, kan vara godt, och bemödanden hafva dessutom visst ej fattats, att förbättra och fullända dessa arbetsmethoder, för att åstadkomma fullgodt Jern, men de ogillas ändock. Insändaren vågar likväl härutinnan yttra en motsatt öfvertygelse, grundad på egen erfarenhet, och tror att ett godt och homogent jern äfven, i tysk härd kan åstadkommas, serdeles då räckning och smältans görande verkställes i serskilda härdar, hvarigenom smeden kan egna odelad uppmärksamhet åt dessa skiljaktiga operationer, men tror tillika, att detta lika angelägna som mödosamma arbete skötes med mindre ordning och omtanka än vederbör, sedan forcerade smiden och höga veckotillverkningar utgjort egentliga föremålet för. en del bruksegares bemödanden. Huru vill man eljest förklara, att i tysk härd på en gång nedsmälta från 26 ända till 36 LB tackjern och föreställa sig möjligheten att af sådane massor åstadkomma en duglig produkt. Följden häraf har ock blifvit, hvad man lätt kunnat förutse, att sådane tillverkningar förlorat allt förtroende och kunna nu svårligen säljas till något pris. Ett förhållande som icke bör läggas smidesmetoden till last, då man vet att norska jernet, ehuru beredt på tyskt vis och af sämre malmer än vi i allmänhet begagna, enligt angilne priskuranter, under de sednare åren i amerikanska staterna betalts-betydligt högre än det svenska. En annati omständighet, som äfven vållat misstroende till det svenska stångjernet, har varit ett oförståndigt bruk af upphettad luft både på masugnen och i härden, hvarigenom man på många ställen, genom rent : oförstånd, åstadkomnmit ett så rågående och senfärskadt tackjern, att det i härden svårligen kunnat tillgodogöras; men icke eller kan detta förhållande läggas sjelfva iden till last, ty alla nyttiga saker kunna missbrukas och åstadkomma; begagnade i öfverdrift, skada i stället för gagn; så synes förhållandet äfven vara med den varma luften, som, enligt säkra uppgifter, ännu både i tekniskt och ekonomiskt afseende med mycken fördel begagnas vid flera af de tyska jernverken. Många finna äfven orsaken till jernets försämring, nu emot fordom, uti vår nu gällande hammarsmedsordning och smedens deruti medgifne rättighet att erhålla betalning för sitt lemnade, så kallade öfverjern; men detta är ett misstag.. Detta medgifvande verkar ingalunda menligt pål tillverkningens godhet, om föreskrifterna i öfrigt efterlefvas. Denna författning bestämmer vilkoren emellan husbonden och arbetaren, ihändelse tvist dem emellan uppstår och de förut ej an-l. norlunda öfverenskommit, hvartill de ega full rihet. Ett ibland vilkoren är, alt smeden skall lemna ett visst qvantum väl verkadt och fullgodt stångjern, emot ett visst qvantum erhållet tackjern, samt att utom öfrige -löneförminer erhålla serskild betalning, för hvad han genom sin skicklighet och omtanka under arbetet kan bespara af kol och tackjern, men också skyldighet att ersätta, hvad som genom hans 0o-l skicklighet eller försummelse förloras. Då han således å ena sidan är. tvungen att plikta för hvad han förstör; synes det å den andra både billigt och rättvist, att någon belöning bör lemnas för l: hvad han gfenöm cin ckicklishot aah amtlanka ha.