Aftonbladet – 11 januari 1845, sida 2

het och att i folkens liksom individens öden spåra ls Guds försyn, kan ej skada dess tro.n ; Biskopen afhörde med lugn denna öppna för-l! klaring, men svarade intet direkt, utan vände sigj! till Drängstedt med den frågan: ,Hvad säger Drängstedt om Lindners lära —I att naturen och historien äro Guds verk ? Drängstedt torkade sig om näsan och upphof sitt ansigte: Hvad jag säger, harr döktor och bisköp! Jo, att bror Lindner är full af verldslig lärdom, och jag mins väl Verldslig lärdom böra de förakta, som himmelens glädje eftertrakta, syndigt synes hvad jorden bär; . ty heligt endast det ofvan är. Om jag får säga min enfaldiga mening, så bör allmojen inte dras från sin urgamla svenska tro, utan stadigt hållas vid Guds ord och från denna verldens lustar och förförelser. Och i naturen kunna vi inte skåda Gud; ty detta allt är ändeligt och fördomligt, och i historien icke heller; ty der ser man snarare djefvulen, som går omkring vid middagen och söker hvem han uppsluka må. Drängstedt har på sitt sätt och vis rätt) yttrade biskopen; ty i historien ser man menniskornas förvillelser. Den börjar med Adams fall och är blott en syndens historia och tjenar till varning, om man så vill. Franska revolutionen, då all kristendom utplånades och folket tillbad förnuftet, är ett bevis, att historien ej är af Gudi. Naturen deremot, såsom ett verktyg för vår sinnlighet och ett föremål för våra lustar, är, liksom lallt materielt; uppkommen genom ett syndafall loch bär syndens, det vill säga dödens frö inom sig. Naturen är således syndens utgångspunkt och