Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 2

Article Image
a) tillstyrkta tillökningsr äfven måtte ogillas intill dess regleringen i sin helhet kan verkställas, då väl de för högt, som de för lågt tilltagna lönerna kunna komma i beräkning, och staten icke betungag. med större tillskott, än som af verkligt behof päkallas. Ola Jeppsson. I afseende på yttrandet, att man icke borde gå Kongl. Maj:t i förväg, att en partiek löneförhöjning skulle lägga hinder i vägen för dem blifvande allmänna regleringen, ville talaren upplysa att om tillökning för nu ifrågavarande tjenstemänk skulle beviljas, densamma komme att endast. såsom arfyode utgå intill dess regleringen hunnit verkställas. Rutberg. Här är yttradt, att löneregleringen snart vore att förvänta; det är nu tjugotre är sedan för landt-staten begärdes en lönereglering, och jag befarar, att tjugotre år härefter har man ej kommitnärmare någon Hufvudsaklig reglering; jag fullföljer derföre yrkandet, att skillnaden -emellan hvad kronofögdar och -häradsskrifvare nu åtnjuta och det af mig föreslagna belopp 800 Rdr, måtte såsom arfyode dem tillgodokomma intill dess löneregleringen en gång kan yvarda verkställd, Hyad länsmän angår, så har jag för dem icke yrkat. löneförhöjning, utan. endast att de, som äro förbigångna, må i likhet med derag vederlikar ehålla 200 Rdr: banko lönp. Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län ansåg löneförhöjning nödvändig, och instämde derföre med dem, som talat för återremiss. Sven Heurlin från Kronobergs län yrkade. proposition för återremiss. Olof Nilsson från Westerbottens län upplyste, att Wannäs och Säfvar år 4834 blef enligt Koögl. Maj:ts nådiga beslut förklaradt att utgöra tvänne från Umeå afsöndrade särskilda gäll, och att löner -på stat särskildt till länsmännen uti nämnde soeknar icke blif-. vit beviljade, oaktadt sådant är af behofyet påkalladt, hvarföre tal. anhöll om äterremiss. Diskussionen förklarades slutad och momenterna aj och f) af 3:dje punkten utaf förevårande utlåtande blefvo till Stats-Utskottet återremitterade, på grund af dervid gjorda anmärkningar. 6:0 Anslaget till vägar och kommunikationer: John Olsson från Gefleborgs län uppläste följande: skriftliga anförande: Då jag så väl känner de skattdragandes :behof af lättnad i:sina bördor och städse med mitt votum vill bidraga till alla möjliga hesparingar i statsutgifterne, är det med serdeles obehag. jag nödgas yrka återremiss af denna punkt och be-. gära bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, rörande. den på statens bekostnad. anlagda vägsträckan emel-: lan Dalarne och Jemtland. Då man känner hvilka oerhörda summor Rikets Ständer : beviljat till :kanaler och dylikt vid föregående riksdagar, och vi icke eller torde bli helt och hållet fredade för dylika anslag äfven urder denna riksdag, endast mäktiga intressen ocH väldiga förespråkare lägga sig ut derföre, så skulle jag åsidosätta min pligt såsom ombud för. en fattig landsort, om jag icke sökte verka hvad jag kunde för en hårdt betungad och af naturen missgynnad allmoges befrielse från celler lindring uti underhållsskyldigheter af en väg, den statsmakten be-slutat anlägga, då så ostridiga både -moraliska och juridiska skäl tala för: denna befrielse. Det medgifves, att Utskottet icke förnekat statsbidrag för vägars underhållande, men Utskottet har likväl afstyrkt det af Kongl. Maj:t begärda serskilda anslaget 1800 Rdr för berörde vägunderhåll, utöfyver de 8,000 Rdr, som Rikets sist församlade Ständer: anslogo till vägar och kommunikationer, samt ansett, att underhållskostnaderne för nämnde väg, i händelse Kongl. Maj:t finner statsbidrag dertill erforderligt, äfven böra utgå af de sistnämnde 8000: Rdr. Jag kan icke antaga, att någon ledamot af Riks-stånden icke inser otillräckligheten af denna summa, för det dermed afsedda ändamål. Behofvet af vägs förbättringar och tyngden af vägunderhållet ligger oss så för ögonen, att derom synes öfverflödigt att orda. Hvad serskildt beträffar den del af nämnde väg, som genomlöper Gefleborgs län, så, i händelse ståndet medgifver att denna punkt återremitteras; vill jag medelst nyligen mig tillställda handlingar söka upplysa Utskottet om obilligheten af ortens innevåI dares förpligtande att nämnde vägunderhåll bekosta; ; att hela provinsen Helsingland:redan, förut, medelst I Konungens Befallningshafvandes utslag den 43 Aug. 4754, blifvit ålagd att bryta och underhålla de båda lväggrenar, som leda, den ena till Jemtland, och den andra till Herjeådalen, och hvilka väggrenar genomlöpa Ljusdahls tingslag, på hvilket, större delen af underhållskostnaden för den ifrågavarande vägen skulle hvälfvas, derest staten undandroge sig densamma, och hvarom innevånarne alltid måste hysa farhåga, så vida det af Kongl. Maj:t äskade serskilda anslaget icke beviljas. Utskottets pluralitet har med frikostighet omhuldat läroverken, vetenskaper och konster, försvarsan stalter och embetsverk; det har tillstyrkt 6000 Rår årligen till kongl. theatern, men dragit i betänkande att medgifva det af Kongl. Maj:t förordade serskilta anslaget 4800 Rdr för underhållet af en 40 milslång vägsträcka, genomlöpande dels ohebodda och dels glest bebodda fattiga provinser; Dalarne, Helsingland, IJemtland-öch Herjeådalen, en väg, hvars anläggande Regeringen och Ständerna utan menigheternes hörande låtit anlägga såsom en i militäriskt hänseende nödig kommunikationslinie emellan nämnde provinser, men hvaraf innevånarne på de flesta ställen icke draga någon nytta, enär den-åtminstone inom GefIeborgs län endast tangerar länets yttersta gräns, på flera mils afstånd från de bebygda orterne, hvilket jag medelst företeende af en sammandragen karta anhåller att hos Utskottet få styrka. Flere likartade jemförelser återstå att göra. 1 Då jag är Underrättad att frågan redan är äterremitterad hos dlofl. Börgareståndet, vågar jag tillförse mig, att detta stånd äfven medgifver återremiss, i hvilken händelse jag anhåller att Utskottet ytterligare legnar sin uppmärksamhet på hvad de den kongl. propositionen bilagde statsrådsprotokollerne, en af. mig vid sistlidne riksdag i frågan väckt motion, jemte öfrige handlingar, hvilka jag nu anhäller hos UtLasttat få företa derain innoekälla

10 januari 1845, sida 2

Thumbnail