nen och folket tycka om, att man skrämmer dem; de vilja-gerna alla tro att busen står för dörren och hålla af den, som rätt dugtigt kan uppväcka deras fruktan; då säger . barnet, darrande af förskräckelse: Sotarn kommer, men jag är inte rädd, mamma! — Hofmännen säga: Revolutionen kommer, men vi hafva kraft och gudomliga rättigheter; — och folket säger: Förtrycket hotar oss; men vår enighet, vår upplysning och vår styrka skola segra. Saken är helt enkeit den: de tycka att det är roligt att vara rädd; ty ett barn behöfver lika litet frukta för sotarn, som en kammarherre behöfver. frukta revolutionen, eller folket kammarherrarne.. Imedlertid var sålunda fanjunkaren fruktad af bår de pastor och församling. Fru fanjunkerskan Thranströmskänkte sin man en son, året efter sedan Klasmark tillträdt påstoratet. Fäddrar blefvo bjudnei partis fru Thranström bryggde och bakade, konfekt inköptes och fanjunkarens vinglas tillitades Mr ett ord, ett stort fadderskap, med eltvya rätter till supen,lagades till; ty det låg i fanjunkarens lynne att utmärka sig tar mat och dryck, HÅ Snart uci var kalas, så flek man hvad spar kallar tårta på rer tårtav, det Vill Säga så mycket, att man blef sjuk efteråt, och öm alla eller några af sällskapet drucko sig fulläj var det en hjertans glädje fanjunkaren, som ansåg sin gästfrihet i samnån hedrad, som gästen Hade svårt att reda sis hem eller han mådde illasetteråt?Prosion Klosmark bjöds nalurligtvis New döpa och oro ära bålmet och: stå emot haron yrostinnanvatt bö ; bar Ärenrot på Skoningslösa. Men oaktadt all denför ma