Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 1

rium anmält sig ur stånd att med nog flit och välsignelse förrätta sitt embete. Lektor Klasmark, som på installationsdagen fick prosttitel, hade 1 sitt :sinne beslutat att aldrig göra tjenst; men lektorskan var hans vilja, och då det befanns att man ej ännu utan alltför mycken molest kunde undvara mjölkkämmaren, som förut varit adjunktens rum, och ej ännu inredt n dylik kammare i andra flygeln, så beslöt frun att Klasmark skulle sjelf sköta sitt :embete så godt han kunde. Gud skall -veta att .nog hade gubben godvilja, ty han rigtigt arbetade på )sina: predikningar; skref och strök ut, jemnförde och ändradey till dess hela det andliga talet blef torrt och liksom spicknadt af pur noggrannhet och punktlighet: Hans predikningar voro skrifna så förvånande likt en gradualdisputation, att det blott felade att någon nere på gången skulle opponerat extra, för att få. illusionen fullkomlig. : Och. om lördagsqvällen kom alltid frun upp på kammaren för att höra hur det-tog sig ut. Då ställdes ett par stolar midt på golfvet, och gubben uppträdde på den ena; hängande sin blårutiga näsduk öfver karmen, tog en högtidlig min, hostade och började sin repetitionspredikan. Prostinnan salt midt emot och gjorde sina anmärkningar, ) synnerhet om hvad som rörde den uthängda näsduken... Du får lof, kära Klasmark, komma : håg, att du inte torkar dig på din hvita näsduk. utan dertill nyttjar. din blå, och så när någo! förekommer, som är märkvärdigt, så höjer du på handennågot och lyfter på dig;-så att -du-sel lifvad ut, och när något rörände förekommer. såsom nu, om föräldrar och barn, så skall du