Aftonbladet – 9 januari 1845, sida 2

sens försvar. I en tid då folklynnet är sådant some let nu är, då allt klander uppsupes med begärlighet, en sådan tid borde man inom den lagstiftande församlingen vara sparsam med att klandra, vid tillfälen, då ingen är tillstädes, som är pligtig och behöig att försvara. Jag måste dock erkänna, att det ordrats mod, för att såsom talaren, då han mot sluet af sitt anförande uti ett helt sammanförde alla le mörka färger han spridt öfver taflan, kunna jfsäga: patt allt det goda, som under förra Regeringen skett, tillkommit endast genom la force des choses,. Mine herrar! Framställningar af sådan syftning lemna ej materialier till någon Regerings historia! Talarens reservation må innebära, hvad som helst, han må i statsrådsprotokollen hafva trott sig göra hvilka uppjäckter som helst, säkert blifver likväl, att den färg talaren gifvit sin skildring ej kommer att bestämma färgen på den afgångna Regeringens historia. Denna regering tillhör redan det förflutna, men den har så Nyss gått bort, att vi icke ännu hunnit träda utur skuggan af de stora sig långsamt fjermande föremålen. Icke vi, en annan tid, en framtid vid hvars första råmärken vi befinna oss, skall döma öfver 2et tidskifte, som upphört. Till denna framtid, i hvilken jag kastar en blick, vädjar jag från de omdömen, vi här i dag hört. Jag är öfvertygad, att den kommande tiden. skall erkänna att Carl Johans Regering varit en period af glans, ära och sällhet för fosterlandet. Att under denna regering oriktiga föreställningar någon gång föranledt misstag och villfarelser, som stundom kunna hafva rubbat ärendernas jemna gång, vill jag ej neka. Ofullkomlighet tillhör allt menskligt; men Carl Johans namn och hans regering skall dock i alla tider lefva i ett äradt och tacksamt minne i Sverige. Historien doppar ej sin griffel i klandrets och missbelåtenhetens oklara färger, — den skrifver icke omtöcknad af passionerna, — den ser klart och skrifyver i dagens ljus, — och för dess dom behöfver Carl Johans Regering icke att frukta. Herr Ekholm: Jag förmår ej begripa huru känsligheten kan gå så längt, att någon viss ledamot velat taga åt sig det yttrande, jag nyss hade. Om imedlertid premisserne uti detsamma befinnas icke vara riktiga, vill jag ock erkänna att slutsatsen icke är riktig. I annat fall vidhåller jag det. En föregående talare har med vanlig skicklighet ocH deklamatorisk pathos yttrat sigom Konstitutionsutskottets förfarande i förevarande ärende, men den värde talaren bör erinra sig, att utskottet icke heft sig älagt alt skrifva någon panegyrik öfver hädangängne store män. Konstitutionsutskottet har sin väg i grundlagen utstakad. Det är denna utskottet bemödat sig att följa. Har misstag dervid egt rum, är det tillkommet under det man menat väl och icke med något uppsåt, utan der utskottet ansett för sin pligt att angifva rådgiffande åtgärder till Rikets Ständers vidare behandliug, der hafva de också mäst antecknas, — således skulle jag våga tro att Konstitutionsutskottet icke svikit att det hos detsamma nedlagda förtroende. Om än den tafla, som blifvit dragen öfver den afgångna Styrelsen icke är så ljus som den föresväfvar en och annans inbillning, — om, säger jag, — färgblandningen dervid eller skildringen varit dyster, tror jag dock att resultatet icke i någon mån afviker från hvad utskottet i detta afseende antydt. Den värde talaren har begått ett väsendtligt misstag, då han ansett, Konstitutionsutskottets anmälan derom, att regeringsätgärder blifvit vidtagne, hvilka afvikit från Statsrådets enhälliga underdåniga tillstyrkande och i strid med kollegiernas härom afgifne utlåtanden, innebära personlig hänsyftning emot Regeringens öfverhufvud. Således kunde man hafva besparat sig den under denna riksdag andra gängen företagna vandringen i eller omkring pyramiderna. Det har ingalunda varit utskottets mening att dermed afse någon inskränkning i Konungens rätt att besluta. Utskottet har endast dermed velat tillkännagifva för Rikets Ständer, hurusom i flere än de i memorialet uppräknade fall, men hvilka det ej varit utskottets minoritet tillåtet att närmare angifva, Kongl. Maj:t i strid med sina rådgifvares enhälliga tillstyrkanden fattat sina beslut. Att klandra Konungen har ej varit syftemålet, utan endast att gifva Rikets Ständer bevis uppå, huru statens rådgifvare uppfattat sin ställning. Imedlertid och för min del anser jag det vara ganska eftertänkligt att desse, då deras rådslag, gång efter annan, icke gillas, ändock uti embetet fortfara, åtnöjande sig med att till protokollet, i form af reservationer, framföra deras meningar, hvilka, efter hvad det förljudes, möjligtvis icke ens lära fullständigt hafva kommit till Hans Maj: ts kunskap. — Slutligen får jag förklara, att jag anser detta memorial, ifall fog ej saknats till de få anmärkningar detsamma i texten upptager, med förklarande deraf, böra läggas till handlingarne. Hr Petr: En värd talare har emot KonstitutionsUtskottet anmärkt, att Utskottet infört en ny, af honom ogillad ordning för erinringar mot Regeringens beslut. Han anser de af Utskottet framställda exemplen på några fall, der allenastyrelsen blifvit äberopad, innefatta en nyhet, som förmenas strida mot Regeringsformens anda och mening. Häruti ligger ett misstag. KonstitutionsUtskottet vid föregående riksdagar har äfven förfarit på enahanda sätt. Denna uppgift bestyrkes af doktorerne Hallströms och Anjous vid Utskottets förevarande betänkande fogade reservationer. .Vådan af en allenastyreise borde minst af ett KonstitutionsUtskott förbises. Den borde framhållas till den kraft och verkan, som en anmäran förmår, ty hvilka olägenheter än kunna från den sä kallade frihetstiden framdragas af Ständernes för vidsträckta makt, så skola de dock, behörigen afvägda, med få undantag, i allmänhet finnas mindre beklagansvärda — mindre olycksbringande, än det med Konstitutionens ide oförenliga förhållande, att regeringen föres i strid med samtlige rådgifvarnes till statsrådets protokoll enhälligt uttryckta tanka. Vår nyare historia är i detta hänseende lärorik. Slutet på Gustaf den Tredjes och Gustaf den Fjerde Adolfs regeringar bära varnande vittnesbörd Am föälidorna af en enväldsetvyrelse här i landat