Aftonbladet – 9 januari 1845, sida 2

en af att spela en lärare, en ledare, en föreyn för folket. Man kan ej neka att detta omyte är så knapphändigt, att man verkligen ;) kan undgå förundra sig öfver, att folket ej cefiekterar mera än det gör derpå, alt man det na året behandlar en person som pojke, hvilken wet derpå uppwäder med alla anspråk af alt vara stt himlens sändebud, som håller löseoch bindeyyckeln i sin hand, och som välsignar eller föryannar efter eget behag. Oaktadt allt detta, finnes det många unga preter med kunskaper, bildning och humanitet; mer man ser ej bland presterskapet! någonting gemensamt. Bland alla andra stånd finnes en -gemensam prägel, som sitter qvar efter deras studier ibland afstämplad i guld, ibland i bly, det är sant men likväl en prägel, som skiljer dem från all: andra; men bland presterne finnes ingenting så dant. Individerne kunna vara skilda af himmels vida svalg i alla hänseenden, utan att derför upphöra att vara prester; de förefalla som spel mynt, hvilka ega alla möjliga präglar och ändi gälla precist lika mycket. Det ser således ut som om den enkla prestkurser ej vore tillräcklig att qvarlemna betydliga spår a kunskaper; ty det är onekligt att det finnes prest min så okunniga, att knappt ett märke af skol studier ens qvarblilvit, då deremot det finnes an dra — och lyckligtvis ännu äro dessa de talrika ste — som ega både kunskap och humanitet; mel det tyckes som desse förskaffat sig båda delarmn på exstra väg, att vi ej hafva någon kontroll pi att de måste finnas; med ett ord, att man ut lemnar frukten omogen i verldshandeln, likson