Aftonbladet – 8 januari 1845, sida 3

AA oo tre ER ON 2 ON NA och konduitlistor öfver dem. Man ser der plutoner, sqvadroner, brigader, och de äro ej illa disciplinerade samt kommenderade af chefer, som hafva en ganska betydlig myndighet. Vi hafva sagt, att engelska tullstaten erfordrar sju millioner riksdaler banko, den franska kostar 412 millioner, den tyska kostar helt visst ännu mera. Dessa tre länder, med en befolkning af 80 millioner menniskor, underhålla 30,000 tulltjenstemän, som kosta dem 235 å 30 millioner riksdaler; och uppgör man ett öfverslag på Europas öfrige stater, så skall man -tinna, att vår verldsdel underhåller omkring 200,000 man tullbevakning, som kostar den troligen omkring 400 millioner riksdaler. Man kan antaga med temlig visshet, att den ryska, österrikiska, italienska, spanska, portugisiska, ungerska, danska, svenska, m. fl. tullbevakningspersonalen icke är stort skickligare och vaksammare än vår, och att beslagsvärdet icke i proportion är större än i Frankrike. Då utgör det icke 2 millioner om året. Månne ej detta nog mycket liknar den stora chinesiska muren, som skulle hindra fienderna att inkomma i det himmelska riket? Tullnärerne äro dessutom icke alltid så samvetsgranna, och i flera länder äro de, såsom man vet, rätt ofta smugglarnes ödmjuka tjenaren. Det är klart att ju högre tarifferna äro, ju mer ägga de till lurendrejeri. I Ryssland, Polen, Osterrike, Tyskland, Elsas 0. s. v. äro judarne de, som till stor del idka denna handtering, och deras vinster äro i allmänhet betydliga. Den ukas, som nyligen anbefallde judarnes förflyttning inom Ryssland, hade till hufvudsakligt syfte att betaga dem medlen till smuggling. Ryska rikets gränser äro ofantligt vidsträckta, och betalningen för smugglingen är proportionerad till gränsens vidd, afgifternas belopp och Ryssarnes omåttliga begär efter utländska varor, Man har sett, att det är lätt att bestämma tullbeslagens värde, samt att de gerna kunna antagas vara lika med noll; men det är svårare att bestämma värdet af de varor, som lurendrejas eller tullförsnillas, utan att konfiskeras. Med temlig visshet kan man likväl antaga, att smugglarnes antal är större än tullbetjeningens. Hvar och eu, som bor vid en gräns, vet nog det. Säkert kan man räkna, att det är dubbelt. Dessa föra i allmänhet ett lif, fullt af mödor och faror, och måste göra stora kostnader. Men antagom, att de blott, öfver hufvudräknadt, hafva i inkomst 500 Rdr, så fordrades likväl, för Europas 400,000 lurendrejare, en summa af 200 millioner Rdr att lefva af. Tilläggom dertill premierna till assurans-kompanierna, till sjelfva cheferna för smugglingsföretagen och till de handlande, som handla med det lurendrejade eller tullförsnillade godset, och man skall lätt finna, att summan kan så betydligt ökas, att om ock , misstag finnas i den redan uppgifna, den dock alltid blifver alltför liten emot verkligheten. Beräkna nu efter dessa arbetslöner åt smugglaren och vinster för de högre Iurendrejarne och tullförsnillarne, hvad värdet al godset måtte utgöra ; och man skall lätt inse, att det utgör ett ofantligt tal, att det går till många hundradetals millioners värde. Utan tvifvel utgöra tullarne en del af vårt ekonomiska system; de hafva fått på en gång egenskapen af en statsinkomst och ett skydd för inhemska näringar, det vill säga, de lemna penningar till statens skattkammare och hindra utländsk täflan för en stor del af vår industri. Men skulle det ej löna mödan att söka uttänka, om det icke fanns annat medel och något mindre löjligt, att ernå dessa andamål? Det är denna fråga, som i följd af de af Hr Hume framkallade offentliga uppgifter väckt engelska parlamentets uppmärksamhet. Den bör äfven väcka andra nationers, deras regeringars och nationalrepresentationers? Det vissa är, att beslagen öfverallt äro ingenting, men det olagligt eller afgiftsfritt införda är ofantligt. Ett af två måste således antagas: antingen finnes lurendrejeriet till, och då vet ej eller kan ej tullinrättningen sitt yrke; cller ock finnes ej lurendrejeriet, och då måste man kunna indraga nio tiondedelar af tullbevakningshären, samt inskränka sig till blotta tullbevaknings-kamrarne vid gränsorterna. Så gör Schweitz, och oaktadt man der ej har annan tullbevakning utan blott tullkamrar på de stora vägarne, införskaffa dessa ganska betydliga summor., Man finner i dessa den franska tidningens framställningar ett icke ringa bevis för den satsen, att tullbeskattningssystemet är för Europas nationer en svår kräfta; men ännu tydligare skulle detta framstå, om man kunde i siffror beräkna alla de ofantliga tidsoch arbetsförluster, lidanden och brott, som detta system framkallar, samt rätt uppskatta följderna af den demoralisation, som sjelfva inrättningen medför derigenom, att den lockar hundratusendetals personer från näringstliten till sysslolöshet. Då måste väl en hvar, som vill se,!kunna fatta hela otjenligheten af detta system, och huru mycket Europa skulle vinna på dess afskaffande. h MM ——L — Från Algier skrifves den 435 December, bland annat: Här i landet herrskar ctt allmänt lugn. Armeån sysselsättes med vägoch utdikningsarbeten, — artillerioch geni-corpserne vanligen med brobyggnader. Femton broar äro redan i provinsen Oran anlagda, och nu har ordningen kommit till provin