Aftonbladet – 4 januari 1845, sida 1

vetsagg och omsider en sinnessjukdom. Casilda träffar sin bror, hvilken förskaffar henne en tillflyktsort i ett kloster, der han spelar orgel under gudstjensterna, ty han är väl bevandrad i tonkonsten. Nyssnämnde Gil Vargas har äfven varit mentor för en ung ädling, Rafael dd Esturiga, hvilken under sitt vistande vid universitetet i Madrid händelsevis fått se den sköna Casilda, som då ännu vistades hos modehandlerskan, och för henne fattat en så häftig passion, att han använde alla sina tillgångar till uppköp af rober, negligter och mantiljer, för att dervid åtminstone få se sin tillbedda. Hennes försvinnande tager han sig så nära — helst då hans farbroder visar benägenhet för att göra honom arflös — att han beslutar anlita Hin Ondes bistånd, och med denna ridderliga föresats börjar styckets handling. I mnärheten af vårfruklostret står ett gammalt träd, som tros vara ett tillhåll för onda andar, och här anställer Rafael sin besvärjelse. Händelsevis uppehåller sig Carlo, som är organist uti nämnde kloster, i det mystiska trädets grannskap, och di han genom en Rafaels monolog erfarit dennes passion för hans syster, presenterar han sig såsom den önskade personen, och lofvar, 1 egenskaj af Asmodeus, Rafael sitt bistånd, hvaremot har förbehåller sig hälften af hvad Rafael genom honom kommer att erhålla, Kort förut hafva kungen och drottningen pi en promenad hört Carlo sjunga en visa, den har lärt af sin mor, och denna sång yttrar ett un derbart lyckligt inflytande på den sinnessjukt konungen. Drottningen,som häruti ser ett lyck ligt medel att återväcka de kungliga lifsandarne