Aftonbladet – 3 januari 1845, sida 2

I AH SH PO Mm mn nn långa gångarne voro besmittade af denna egna lukt, som knappt den strängaste renligifet kan utestänga ur större välgörenhetsanstalter och fängelser, en lukt som tillkännagifver, att det ligger någonting onaturligt uti att sammanpacka cländet inom elt tringt rum. Här hade de osunda ångorna wisst ingen kamp att bestå mot snyggheten, på något sådant hade man ej tänkt inuti huset, endast det var snyggt åt gatan, och Lindners mod svigtade al genomgå denna skärseld för sin båll. Ändtligen trefvade han reda på en dörr, som var undangömd i gångens natt, och inträdde i det rum, der rutan felades. Ett par gamla gummor sutto derinne i det mörka hålet och trängdes om platsen vid eldstaden. Vintervinden for ilande in genom den söndriga rutan, som ej riktigt fylldes af den ditsatta trasan, och smuts, köld och elände täflade om -hedersplatsen. Har en båll kommit hit in?, frågade Lindner gummorna. Ja, herre lilla, de förb... gymnasisterne ha slagit ut rutan, och nu skola vi stackare frysa ihjel; ty förr än i morgon kan ingen få tala vid vaktmästaren. yKära mor, saåde Lindner, som kände sig illa till mods vid förbannelsen, det är jag, som slagit sönder rutan; och jag skall lita sätta in cr ruta och gifva er en brasa. Gud välsigne honom dål återtog gumman. Lindner tog med sig det söndriga fönstret och gummorna flyttade på en stund in till grannen. pHör du Nordenstrålen, sade Lindner till sin vän, som han råkade, du får lof lina mig en riksdaler. IHvartill då?, Åh, just till ingenting, men jag behöfver honom Philip gaf honom penningarne, och nn skyn dade den glade gymnasisten till glasmästaren, utlöste fönstret, fick en gosse. att följa med sig med ett fång ved hemifrån, och köpte i förbifarten några kakor bröd i bagarboden. Se så; sade han vid sig sjelf, nu skola gummorna må väl i qväll: I men kanske de ej ha ljus? : fan gick således hem till silt, hemtade ct iljas ur. sitt lilia förråd. och stoppade hos sig nå got af sin matsäck, och så utrustad maärsekerade