PASTORS-ADJUNKTEN. )3 GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. En kall vinterdag voro gymnasisterne ute på sinNslplats, snön låg hvit och hårdfrusen på marken, dem rätta snöbålltiden var förbi, stunden för kort för att begifva sig ut på sjön och löpa skridsko; Fredrik och hans vän Nordenstråle hade således påbjudit bållspel, och man spelade båll. Der var en stor glädje, isynnerhet då Fredrik förde sällträetv, bållen fick då alltid ett rapp, så häftigt, att han som en raket stack uppi vöjden och nästan försvann för deras blickar; först efter en lång paus återkom Lan från sin himmelsfird och uppfångades af någon lycklig, som då fick sticka någon af kamraterna. Detta skedde ofta temligen hårdhändt, och mer än en ykrukav stod och lipadei gymnasiiförstugan elier hade näsblod af ett dylikt stickp. De fula rutorne på fattighusets baksida stodo igenfrusna och tjocka, som bräden, och deras hvitgröna förg bevisade allrabäst den nyans de gåfvo åt dagern inuti rummen; men sedan båilspelet en stund fortfarit, såg -man här och der en lilen rund fläck bilda sig på rutan, och ett och annat nyfiket barnansigte tittade fram genom andhålet på gymmasisterna, de fria, de lyckliga gymnasisterna — så tänkte barnen. G Lindner förde sällträet — det slintade och pållen flög snedt uppåt; han kom ej tillbaka mera. Hvar blef bållen af? frågade Lindner; mer ingen kunde säga det. Skadan : var. betydlig, det var en virkad båll, med silfvertråd på och förfärdigad af endast ullgarn och kork, er lika stor som lätt och elastisk pjes. : Bålien var borta; den miste sökas, men kloc kan slog och gossarne skyndade in i gymnasiun att läsa matematik. : Tiadner återgick, så snart timman var slut, at söka sin båll, och nu upptäckte han, att en ruta långt uppe under takfoten, på. fattighuset, va utslagen, och något satt instoppadt i. gluggen Han gick ditupp, emedan han förmodade att bål len gjort skadan, och nu fick han för första gån gen se el ndeb innanför den yttre glansen: P ARE ) Se Aftonbl. M. 1.