Disknssion i Bondeståndet angående anslag för exercis af flottans bemanning. : TT Johan Jakob Rutberg yttrade, att då Kongl. Maj:t i dess nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof tillkännagifvit, det väsendtliga förändringar erfordrades för försvarets ordnande på ett ändamälsenligt sätt, efter en fullständig plan, den Kongl. Maj:t dock förklarat sig icke ännu vara i tillfälle att framlägga, så måste han, intilldess en fullkomlig plan blifvit uppgjörd och behörigen godkänd, afslå hvad utsk. tillstyrkt. Lars Johan Gezelius med flera 1edamöter instämde häri: : Sven Heurlin beklagade, att, ehuru: vi fortfarande åtnjuta ett lyckligt fredslugn och ingen:anledning gifves till fruktan för dess störande, fordras likväl en mängd utgifter till landets försvarsverk. Hvarifrån härleda sig då denna ständiga oro och dessa lika ofta-återkommande behof? Hvad som hotar att un dertrycka nationen är en allt mer och mer öfverhandtagande fattigdom och deraf följande elände. Un der sådane tider trodde han sig ingalunda böra tillstyrka bifall till förhöjning i anslag, som någon gång endast användas till lustresor. Han yrkade derföre återremiss. Med Heurlin förenade sig Petter Haraldsson och Ephraim Larsson från Elfsborgs, Petter Persson från Jönköpings samt Henrik Andersson från rebro län med fiere ledamöter af ståndet. --Per Jönsson från Skåne ansåg tiden icke vara inne, att tänka på ökade tillskott för landets försvarsverk, och Per Nilsson från Christianstads län yrkade äfven återremiss af utlåtandet. Petter Claesson från Elfsborgs län åberopade den resumå utsk. gjort öfver anslagsfrågan, för att visa huru lätt det är att bilda nya behof. Att fylla dem, sade han, det har sig likväl vida svårare. Han ansåg landets ställning icke tillåta det och yrkade återremiss. Likaså Petter Mårtensson. Carl Gustaf Bruhn tänkte i afseende å den föreslagna tillökningen till anslaget för exercis af flottans bemanning, lika med föregående talare. Det gamla anslaget till detta ändamål ansåg han dock böra qvarstå. 7 Anders. Andersson från Örebro län yrkade återremiss. å Rutberg förklarde sin mening ej varit att ogilla hela anslaget tili ifrågavarande ändamäl, utan endast den föreslagna tillökningen. I Lars Pettersson från Blekinge län trodde, att om flottan organiseras huru som helst, så eger den likväl ingen betydenhet, så framt icke bemanningen öfvas, och ansåg anslaget vara nyttigt. Han biföll derföre Statsutsk:s utlåtande. Penna punkt af Statsutsk:s utlåtånde blef derpå till bemälde utsk. återremitterad. Diskussion i Bondeståndet, angående anslag till fullföljaude af planen för nybyggnad och förändring af fyrar. Nus Strindlund ville fästa uppmärksamheten derpå, at Rikets secnast församlade: Ständer till ifrågavarande ändamål beviljade ett lån af omkring 4100,000 Rdr, som skulle amorteras med danska: fyringsmedlen. Han anhöll, att: talmannen må härom lemna närmare besked. I aniedning häraf yttrade talmannen: Sistlidne riksdag öfverlemnade Rikets Ständer de. danska fyringsmedlen till Kengl. Maj:ts fria disposition. Kongl. Maj:t upptog derpå ett lån af 420,000 Rdr, hvilket skolat och skall med förstnämnde medel amorteras. Strindlund fortfor då, att under sådane omständig heter yrka återremiss, på det att utredas må, huruvida detta lån blifvit amorteradt och huru dermed sig verkligen förhåller. I annat fall kunde tvenne anslag blifva beviljade till fyllande af ett och samma beho?. Pehr Nilsson från Christianstads och Ephraim Larsson från Elfsborgs län instämde. Ola Jeppsson tyckte att nedsättning i ansiaget, under sidane omständigheter som Strindlund Tförmält, skäligen kunde äga rum. Stats-Utskottets utlåtande i denna punkt blef derpå till nämnde Utskott återremitteradt. Diskussion i Bondeståndet angående flintlåsgevärs förändring till slagkrutsantändning (för Flottans behof). : Anders Ersson från Elfsborgs län: Aberopado de skäl han vid föredragningen af frågan om förändring af äldre infanteri-gevär för slagkrutsantändning yttrat, och yrkade återremiss af utlätandet. Sven Heurlin ville icke vara mångordig, utan endast hänvisa till de skäl han i frågan. om infanterigevärs förändring uppgifvit. : Pehr Jönsson från Skåne och Petter: Mårtensson från Jönköpings län instämde häri. j Henrik Andersson från Örebro län: lika så. Nils Strindlund trodde, att bland alia anslag intet vore så nödvändigt som det ifrågavarande: ty om regnvärer inträffar, då gevären böra tillitas, är behöfligt, ctt desse äro så konstruerade, att de icke klieka cch blifva obrukbare. . M Carl Gustaf Bruhn ansåg slagkrutsantändning å gevär till sjöst mindre behöflig än till lands; ty på förra stället kunna gevären emot regn lätteligen bevaras, derigenom att de blifva förvarade under däck. Andreas Bengtsson från Jönköpings län ville likväl bifalla anslaget i denna del. Sådane gevären nu onergäsns 0 HR SNR RAR I RA ATT Te rn rn nn