SREEEIEA nin hustru och mina barn — Lena Stina, der emma, och flickungen, Anna Kajsa; hon är nu retton år och skall snart ut i frestelserna. Ja, du kan ha rätt,, yttrade Lind; men Gud ar nog någon utväg. Ja, det har han, smålog JM 64, men bed wuditören ställa om den lilla qvarlåtenskapen. Vår auditör,, frågade Lind, vill du ha hi! nonom?n Ja, om det går an. Nu skyndade Lind åter ut, och inom några minuter var auditören der. Det var en ung man, men likväl en menni ska, till hvilken man fästade sitt förtroende auditör Thorsson satte sig ner bredvid den sju ke och afbörde uppmärksamt hans små uppdrag hvilka han antecknade — det blef ej långvarigt Storm afmattades allt mera, och snart var de slut. Den hederlige auditören understödde de! döendes hufvud, under det att Lind badade han tinningar med sin bränvinsranson ur fältflaskan Men snart var JE 64 vakant. Storm hade an dats ut. Då reste sig Thorsson upp, och de svaga ljuset från lampan belyste ett par tårfylld ögon, och Lind, liksom mera djerf och mindr blyg öfver sin egen gråtmildhet, såg den god ynglingen rakt i ansigtet. Det är synd, yttrade han till auditören, at herrn inte blifvit prest, herrn hade icke blivi en Guds ords handtverkare, som många andra hjelp enkan och barnen, herr auditör ! Ja, kära Lind, så mycket jag kan,, svarad den unge tjenstemannen och tryckte korpralen hand. Thorsson höll ord. Han drog försorg om sol