Uti Aftonbladet för nyårsaftonen omtalades i orthet den politiska svanesång, hvarmed Redakioner af Svenska Biet samma dag beledsagade yladets. hädanfärd.. Denna veklagan är imedlertid mn så märklig wtgjutelse af kotteriets innersta, ch lemnar ett så tydligt bevis på dess egen volitiska ståndpunkt, å ena sidan, och å den andra på hvad i dess ögon synes ultraliberalt, att den säkert i sin helhet skall intressera alla dem, soim ;j få tillfälle att läsa Biet sjelf för den dagen, wvarföre vi här intaga artikeln in extenso. Den lyder sålunda: HVARFÖRE EJ SÅ GODT FÖRST, SOM SIST? Det visar sig af alla tecken, att styrelsen intager sin ställning ät venster, med sig införlifsar och stundligen i sitt sköte samt i sin närmaste omgifning upptager män af prononceradt och ultra-liberalt skrot och korn. Hvad man än härom, månde säga, så är åtminstone så mycket ovedersägligt, att styrelsen numera kan anses ha fått bestämd färg Efter Herrar Nordenfalks, Faxes, Sprengtporten. och v. Kocks befordringar återstå inga tvifvelsmå mera. Ultra-liberalismen bar med klingande spe och flygande fanor bemäktigat sig Svenska Riks Styrelsens tömmar. Färgen är gifven, fastän någo matt och blek. Så långt ha vi kommit till dato. Preludiern äro oppspelta, sjelfva spelet och efterspelet afvaktas Mcn, om icke alla märken slå felt, så är ultra-libe ralismen platt icke tillfredsställd med det nu skedda Hon fordrar oeftergifligen, att hennes älsklingsidee skola genomdrifvas, att Sverige och Svenska för hållanden i alla riktningar skola reformeras frål grunden, allt bestående till den grad omstöpas, at intet spår blir synligt efter det som varit hafver Med mindre låter hon sig icke; nöja, och hon för drager inga halfmesurer. Det förkunnar hon dag TT rna. 4415 er a rn an nn