laten Storms hustru och barn, och Lind fick från denna stund en djup aktning för allt hvad urister hette. Så bilda sig våra begrepp lätt nog efter en nstaka händelse, och vi göra en hel klass en rättvisa för en endas skull. Det är derföre af vigt, att de, hvilkas kall det är att närmast verka på folkets religiösa och moraliska bildning, icke endast i lära, utan fast mer i lefvernet äro en föresyn: den enfaldiga tron, det rent af oteoloviska och odogmatiska religiösa sinnet verkar mera godt inom sin krets, än den mest vetenskapliga utläggning. Religionen är en Guds gålfva till alla, äfven de enfaldige, och dess krona skänker mindre skugga, om kritikens sax klipper den, och trädets safter förtorka, om vi äro fåfånga nog att inrista våra namn i barken. Korpral Lind blef således, genom sin regementsprest, ombildad till en komplett presthatare, något som man så gerna vill anse för deicsamma som religionsföraktare; men den gamle korpralen bevisade dock med sin lefnad, at det ej är precist detsamma. Fredrik Lind bestämdes således af an far till jurist, och gubbens högsta glädje va att tänka sig Fredrik som auditör vid regerentet och en lika hederlig menniska som ogaditör Thorsson. Gubben salt också derföre resan under sin gosses skoltid der hemma och uppgjorde planer för gossen, så att mor icke annat kunde än skratta deråt; då blef den gamle vanligen liksom litet fnurrig och sade: Anna Kajsa, kom ihåg om inte den hederlige auditören varit, så hade mor din och dina sjskon fått gå och tigga. Nej, kära Lind, yttrade bustrun, som var