Aftonbladet – 2 januari 1845, sida 1

PASTORS-ADJUNKTEN. GENREMÅLNING ) AF ONKEL ADAM. 1. GYMNASHKAMRATERNA. Åsynen af en gammal byggning väcker alltid en mängd slumrande tankar i min själ; ett helt sekel tyckes tilltala mig genom återskallet i dessa långa korridorer och andas ut sin försvunna fröjd och sin tystnade klagan i den fuktiga luften, som strömmar emot mig, då jag beträder tröskeln. En sådan känsla vaknade, då jag en skön sommardag, för några år sedan, besåg den gamla Gymnasiibyggnaden i L—. Ållt var tomt och öde: gossarne voro hemförlofvade på sommarferier, och roade sig der hemma med små botaniska exkursioner eller jagt och fiske, — men gymnasiihuset stod öde, och solen sken förgäfves på dess små rutor och mäktade endast kasta ett gulaktigt, ägsligt sken in i stora auditorium och breda en bler förgyllning öfver den matematiska taflan, der sågra fantastiska kritstreck sutto qvar sedan sista teminen. Bäinkarne voro tomma; här och der såg man ett inskuret namn af någon gosse, som tänkt 4 en efterverld och som velat låta sitt namn öfvenefya sig, om ej i annat, dock inskuret i tröbänker på L:s gymnasium; men hvar voro alla dessa gSöxar, alla, alla, som sutit här, och som här lagt grendstenen till sin framtids luftslott om ära och lycka, Här står ett namn: jag känner det väl, det är den store vetenskapsmannens; detta namn tillhörde då en gosse, okänd, bortblandad i hopen — här satt han en gång och ) Pendant till Guverpantenn.