Aftonbladet – 2 januari 1845, sida 1

RIESDAGEN. Diskussion i Bondeståndet angående anslag fö befästningarne i Stockholms skärgård. Sven Heurlin från Kronobergs län: Ståndet ha nyligen tillstyrkt bifall af anslag för bestyckningei at Waxholm, och då denna fästning är anlagd i s stor skala och dessutom å en så fördelaktig plats att någon fiendtlig makt omöjligen kan med en frott intränga i Stockholms skärgård, synes mig anslag ti! ytterligare befästningar, om ej öfverflödige, åtmin stone obehöflige. Jag kan icke föreställa mig, att c fiende vore nog oklok, att ge sig i den största faran och angripa sjelfva hufvudfästningarne. Sker ett an fall, riktas sannolikt detta på svagare punkter. Dess utom äger man ingen visshet derom, att ju en kom mendant på Waxholm, liksom på Sveaborg, kany,låt köpa sig för Ryska rubler och uppgifva fästninger En sådan förrädare kan beklagligen äter uppträda och hvad har väl landet då i ersättning för de dry ga summor det på fästningens anläggning bekostat Äger nationen ej ctt säkrare försvar för sitt land ä det fästningar skänka, tror jag den kunna föga hop pas på sjelfständi ghet och oberoende. Desse äro d motiver, på grund af hvilka jag yrkar ogillande af ifrå gavarande utlåtande, eller åtminstone att med anslage kunde dröja. Vi böra rätta behofven efter tillgän garne. I annat fall måste bevillningen ökas till fol kets betryck. — Petter Mårtensson och Petter Pehrs son från Jönköpings län instämde med Heurlin. Bengt Gudmundsson frän Hallands län: Jag dela äfven den tanken, att de föreslagna 430,000 Rd kunna besparas eller utgiften ätminstone uppskjutas ty Waxholms fästning synes mig så ändamålsenli; till betryggande af Stockholms skärgård, att flere he fästningar ingalunda behöfvas. Planen med de före slagna nya anläggningarne är väl den, att lättar kunna hindra landstigningar och tillbakahålla fien den från intagande af sådana punkter, hvarifrår Waxholm kunde beskjutas och bombarderas. YV hafva lyckligtvis för närvarande icke att frukta nå got fiendtligt inbrott eller att fredslugnet skall störas Med anläggningarne kan derföre gerna anstå. Vi bör: besinna, att landet saknar tillgångar till dylika kost samma företag. — Denna mening biträdde äfver Ephraim Larsson och Johan Petter Andersson frär Elfsborgs län med flere ledamöter. Anders Ersson från Elfsborgs län åberopade si förut ingifna skrift, angående anmärkning emot viss: StatsUtskottets utlåtanden i fråga om anslag, och til lade, det han förändrade sitt påstående i så måtto att han yrkade ogillande af anslaget till dess hel: belopp. Pehr Nilsson från Christianstads län: Det bråd skar ej med nya fästningsanläggningar. Vi njuta ni freden och hoppas på densammas fortfarande. Mec Ständsbrodren Heurlin förenar jag mig. Ola Svensson från Malmöhus län: Jag instämmei med de föregående talare, som yrkat afslag, unde förmodan att, då Waxholms fästning sättes i behörigt skick, de öfriga fästningsanläggningarne i i Stockholms skärgård kunna tills vidare uppskjutas. Henrik Andersson från Örebro län: Utskottet, som tillstyrkt anslaget, har deryvid gått så knapphändigt till väga, att ingen rätteligen vet, hvartill medlen skola användas. Åsyftas dermed Fredriksborg, så nekas icke, att denna fästning är i ett sådant tillstånd, att den behöfver förbättras ; men jag tror ingalunda, att någon fördel eller nytta af en sädan förbättring vore för riket att hemta. På de grunder, Ständsbrodren Heurlin uppgifvit, yrkar jag, att allt. anslag må försvinna.