kanoner tåga öfver scenen och fick höra mer än 5300 musikanter spela marcher och fanfarer. Libretton var för klent och oskickligt behandlad; musiken tog sig väl till en del bättre ut och kunde på vissa ställen kallas skön; men alltsammans öfverflödade af reminiscenser från Meyerbeers äldre operor, i synnerhet : Hugenotterna. Skådespelet var alltför långsläpigt och led afen söfvande tråkighet, som visst icke skingrades genom de för åskådaren framstående drömbilder, hvilka skulle föreställas oroande Fredrik den Stores sömn, med hvilken hela stycket slutades.. En del deraf fann man osmakligt, en del var så i verkligheten, och mången åskådare gick harmsen hem; särdeles som de här vanliga: biljettspekulanterna hade passat på tillfället och accaparerat en sådan mängd af biljettförrådet; att: man. betalte 2 till 3 Fredrichsdor (47!7, till 26 Rdr rgs) för spärrade platser och 6 till 8 Thaler (46 till 24 Rdr rgs) för parterrbiljetter, fastän de förra säljas vid luckan för 4 Thaler (2 Rdr 532 sk. rgs) och de sednare för två tredjedels. Men vi fingo ersättning vid nästa representation: det var då vi hade tillfälle att för första gången göra rigtig bekantskap med Norma, genom M:lle Lind.