Aftonbladet – 28 december 1844, sida 2

innehåll ingalunda var att hindra någon, vare sig hvem som helst, ifrån deltagande i fredliga öfverläggningar, utan endast något annat, alt ställa sig t spetsen, hvars betydelse visserligen icke faller sig rätt klar för oss, eller på det ifrågavarande fallet tillämplig, men som man likvät är skyldig att tills vidare antaga såsom giltig, utan att ännu derefter, genom nya anmärkningar drifva saken till det yttersta. Det finnes många anledningar till en sådan skyldighet. Ty att antaga motsatsen; att tro, det Konungen skulle haft en sådan afsigt, som den strängaste tydningen af brefvets innehåll skulle förutsätta, eller att likasom afskära en hel klass af undersåtare från en rättighet, som tillhör och medgifves öfriga medborgare i ett fritt samhälle, det skull? stå helt och bållet i strid emot erfarenheten ej allenast om den ädla öppenhet som ligger i Konungens karakter, och de flere ojäfaktiga bevis han gifvit på sin aktning för den allmänna meningen och yttranderättens frihet, utan äfven emot hela riktningen: af det handlingssätt han hittills utöfvat, mot den grundsats han gjort till sitt valspråk, och hvars uppriktighet, vi våga säga det, ingen kan betvifla, mot den beredvillighet, hvarmed H. M. gått Ständernas önskningar i många fall till mötes och specielt emot Konungens och Regeringens förhållande i hänseende till representationsfrågan. Då man har allt detta framför sig, så tro vi det äfven vara hvarje välsinnad publicists pligt, att vara belåten med de gifna förklaringarne, helst då man lika bestämdt deraf bör kunna sluta, att vederbörande sjelfve ingalunda ogerna se misstydningen godtgjord dermed, att hela brefvet kan betraktas såsom hade det icke tillkommit. Men då vi å ena sidan tro, att detta tydningssätt är det enda rätta och lämpliga, så bindrar sådant likväl icke, att det å andra sidan blir pressens skyldighet, att framhålla hvarje försök, vare sig af det fjeskiga nitet, af dumheten elter: den politiska partiandan hos underordnade erganer, att exploitera ifrågavarande handbref i silt egot eller sina egna meningars intresse, äfvensom man ej kan underlåta hysa den önskan, att Regeringen, för att visa att den af oss här framställda uppfattningen af dess mening äfven är den riktiga, må uttala sitt ogillande af alla dylika för sök, på ett sätt, att man ej derom kan misstaga sig, helst sådant, långt ifrån att lända Reger. till någon mehn, tvertom skulle bidraga att tillintetgöra det sista obehagliga intrycket af ett föregående missförstånd. Det är af sådan anledning vi här införa en oss meddelad afskrift af ett sluss proklamation, som chefen för Vestgötha Dahls regcmente hr Ehrengranat i anledning af handbrefvet låtit utgå. Vi vilje ej ingå i någon recension af den stilistiska sammansättningen at detta lilla opus, ej heller af det kostliga bemödande hr regementschefen gjort sig att inprenta i sina officerare den serskilda bestämmelsen för militären att förekomma afvikelser mot lagen och så vidare, men vi hemställe endast till hr chefen för Landtförsvarsdepartementet, i hvad mån han finner sin anmodan eller befallning härigenom åtlydd, att brefvets innehåll skulle på ett passande sätt kungöras, eller huruvida icke de uttryck i brefvet, som kunna bidraga att gifva det en mildsre och mera oskyldig tydning, blifvit så godt som utplånade genom resementschefens sjellgjorua tillämpning och de läror han tillrott sig att på Konungens räkning erbjuda. Det vore isanning icke ur vägen och skulle troligen utgöra en liten intressant samling, om vederbörande ville infordra alla dylika bref äfven från de öfriga regem-. cheferne, och sedan låta trycka dem gemensamt 1 Postoch Inrikestidningen: Det ifrågavarande dokumentet lyder som följer: Till Herr tjenstgörande Majoren vid Kongl. Vestgöta Dals regemente! Å Jemte det jag bifogar närlagde afskrift af herr Statsrådet, Generallöjtnanten, Kommendören med Stora Korset m. m. herr Friherre Peyrons skrifvelse, uttryckande Hans Maj:t Konungens ledsnad öfver militärers förfarande af 4:sta Liferenadier och Nerikes regementer, hvilka blandat sig uti frågor rörande samhällsorganisationen derigenom att de satt sig jemte andra i spetsen för samlandet af opinionsyttringar rörande representationsfrågan, får jog anmoda herr Majoren och Riddaren att meddeja dessa båda skrifvelser med alla officerare och ycieriikar utom och tillhörande regementet. Ett sådant förfarande ) innebär, antingen glömska, ) Ordställningen skulle här kunna väcka tvifvyel om hvad slags förfarande här menades.