Aftonbladet – 28 december 1844, sida 1

HERR TH. PETRES ANFÖRANDE I BORGARESTÅNDET UTI FINANANSFRÅGAN. I financiella angelägenheter har jag städse varit konservativ. Då vid serskildta tillfällen inom jernkontoret svindlande förslag till förändringar i sättet för låncrörelsens bedrifvande förevarit, har jag för min ringa del deremot opponcrat mig, och då vid 1834 års riksmöte flere planer för fondsystemets införande voro å bane, har jag, allt hvad jag förmätt, motarbetat dem. Dessa åsigter har. jag städse funnit skäl att vidblifva. Statens finanser böra, efter mitt förmenande, betraktas i sammanhang, icke: blott med landets läge, produktionsförmåga och handelsförhållanden; utan ock med statsförfattningen. Den sednare har sina egenheter, hvilka icke utam stora svårigheter kunna rubbas, och så länge dessa syärigheter qvarstå, vore en omstörtning af finansväsendets grunder synnerligen betänklig. Inom Rikets Ständer är byråkratien så öfvervägande, att den numera styrer snart sagdt enväldigt inom bäde Aden oci Presteståndet. Med få undantag medgilfver den nu mera sällan, att någon storsinnad, hög och fosterländsk tanka ens må uttalas, och knappt något enda utmärkande försök till framställning -deraf röjer sig mera inom de representativa församlingar, der det byräkratiska elementet är allena rådande. TI detta hänt seende befinna vi oss nu på en lägre ståndpunkt, än under förra Regeringen. Konungamakten;:Säger bys råkratien, må icke lida någon inskränkning, och. dermed förstår den hvarje bemödande. å Borgarer och Bondeståndens sida att reglera statens finanser, för så vidt de röra statsverkets inkomster och utgifter, på ett ändamälsenligt och betryggande sätt. Det är genom detta ingalunda verkliga, men skenbara försvar för konungamakten, som byråkratien söker att sjelf, ehuru i Konungens namn, regera och bemästra sig ledningen af statens öden. Det är också genom den intima föreningen mellan hofstaten och de militära, civila och ecklesiästika embetsoch tjenstemän, hvilka vid innevarande rfiksmöte, utan något märkbart undantag, bilda de 2:ne främsta riksstånden, som fäderneslandets framtid hotas, och som faran ökas genom antagande af sådine finansförslag? sam, jemte det att de innebära rubbning af riksbankens närvarande verkningskrets, ofelbart skulle bereda väg för ett formligt statsskuldssystems införande. Om det än skulle medgifvas, att vårt lands omfattande af detta system vore on betydande häfstång för lifvande af landets industri och för ett, åtminstone tillfälligt, afhjelpande af don finantiella förlägenhet, hvilken, särdeles från de sku!dsattes sida, vid detta riksmöte öfverklagas, så förekomma dock deremot de mest bevekande politiska skäl, dels utur Synpunkten af representationens närvarande, här ofvan skildrade ställning, dels ock med hänstegt till svärigheten för Regenten att, till befrämjande afsina önskningar för folkets väl, finna rådgifyare med det ekonomiska oberoende och den endast derigenom möjliga likgiltighet för enskilda intressens impuls. hvarförutan deras statsmannaegenskaper endast svagt och ofullkomligt kunde motverka och afböja de olyckor, som statsskuldsystemet bär i sitt sköte. Det sedliga förnuftets och den offentliga moralens auktoritet faller ofta utan skonsmålför ett system, som i sin grundid syftar att på kommande slägter lägga tyngden af den nuvarande generationens förbindelser, Privat