Aftonbladet – 27 december 1844, sida 1

RR of 0 SO PT OSA SVR ARERENR lingarne hemliga, för sig bindande, så cirkulera efteråt bland allmänheten allehanda. berättelseb om hvad som förehafts under dess sessioner. De flesta proposilionerna från Regeringen lära blfvip afslagna, och bland annat har man bestämdt vär grat att antaga någon förpligtelse till s ymboliska böcker,, samt yrkat på sammankailandet af en allmän Lands-Synod. ORTENTEN. Enligt underrättelser från Teheran hade missio nären Wolff väl återkommit dit nu mera från sin bekanta resa till Boehara, men nästan förstörd till helsa och lynne genom de ansträngningar och;: lifsfaror, för hvilka han varit utsatt. I Albanien har åter en insurrektion utbrutit; Det är den påbudna konskriptionen, som dertilk är orsaken. En stor del af befolkningen har rest sig, och rysliga uppträden af mord och brand råga olycksmåtltet i denna olyckliga provins. Engelske ambassadören, sir Stratford Canning, hade endast gjort en tur till Bardanellerne, och återväntades om elt par dagar till Konstantinopel, fena O ARR a — De tvenne julhelgdagarne hafva såsom vans ligt förflutit i lugn och stillet och egnais åt familjefester; i anseende till den temligen stränga kölden har rörelsen på gatorna, oaktadt slädföret, icke varit ovanligt liflig. Många hafva förkylt sig i kyrkorna, hvilket ger en ny erinran om 0rimligheten af att icke hafva någon anstalt för deras uppeldande under vintern. Den Kongliga familjen har tillbragt julaftonen hos Deras Majestiter Konungen och Drottningen, Juldagen bivistade Drottningen och Enkedrottnin-gen gudstjensten i kaibkolska kapellet, hvarest en: praktfull messa, komponerad af kapellmästaren Taeglichsbeck, uppfördes med stor musik och sång, med biträde af de förnämsta bland Kongl. theaterns röster samt det Kongl. kapellet. SES — Postoch Inrikestidningen för i Tisdags in nehåller några relexioner, rörande representations reformen, hvilka erkänna reformens behöflighe men tillika äro sädane, att Redaktionen synbarlis gen tyckes säga, att den både vill: och icke. vill Vi införa här nedan ett utdrag: M Petta förslag gaf icke tillfredsställande garantier för Riksdagsmännens kännedom af de pligter, hvilka åtfölja hans kall, ej elier medförde det nödigt för utseende af hans förmöga, att dem uppfylla. Man kan likväl utgå fråm samma grundsats, som 1240: ärs Kotistitutions-Utskott ansåg sig följa, och likväl finna ett tillfredsställande resultat; dock uns der förutsättning, att den qvalifikation vederbörligen uiföres, som personlighetsbegreppet innebär. Detta inpefattar visserligen, å ena sidan, medborgarens rättighet, att anse samhället såsom ett bolag, vid hvars sammankomst han äger att bevaka sina cgna och sina kommittenters intressen; men man mäste, å andra sidan, äfven betrakta hela Ståten såsom en person, och ingen skall neka, att deuna personlighets intressen äro ännu högre än hvarje enskilt medborgares, ty deras tillfredsställande är eft vilkor för hvarje enskilts frid och väl; och denna personlighet utsträcker sin iefnadstråd genom årtusenden. Den, som förer dessa högre intressens talan inför Riksförsamlingen, han söker icke sitt eget väl, men han tefver för ett högre mål och verkar derjemte försonande, förmedlande vid striden emellan statsmakterna eller emellan lägre intressen inom den ena af dem; han bevarar derigenom samhällets inre krafter och bereder, ja fortskyndar nationens oafhrutna och lugna utveckling till ära och välstånd. Målsmän af dessa högre intressen höra således företrädesvis national-representationen till. Reformen påkallas af ett allmänt tänkesätt; den följes med uppmärksamhet och med en ovanlig liflighet inom alla bildade samhällsklasser. Den grun dar sig derjemte på rällvisa och aktning emot de medborgare, hvilka icke äro representerade af Riksstånden. Den verklige Statsmannen öfverser icke så märkliga företeelser. Han tillåter ej ens något oförskyldt missnöje att rota sig; utväxt, kunde det blifva menligt, äfven under en stark styrelse. tt oförs skyldt missnöje kunde blifva välförtjent, om reformen stadnade vid ett sken af bemödande; ech man skjöte ifrån sig de aktningsvärde medborgares bifall, hvilka i stilla betraktelse emotse ett bättre, som fostras upp under den djupa fred, hvarmed en mild Försyn omhugnar detta Rike. De hoppas på framtiden, och vilja framför allt se hvarje anledning röjd utur vägen, som kunde väcka och underhålla äfven ett tillfälligt missnöje emellan olika medborgareklas ser inom ett och samma Rike., Som det: naturligtvis. måste intressera allmäna: heten, alt känna en sådan notabilitets verkliga mening, som Post-tidningens, så laga vi oss friheten fråga: Hvad vill det säga, med tillämpning till en folkrepresentation, att slaten dervid äfven skall betraktas såsom en person; och att måls: männen af statens högre intressen företrädesvis böra höra representationen till. Hvilka äro, enligt Post-tidningens mening, desse målsmän? Ät det kanhända embetsmännen, som sålunda företrädesvisv höra Inrymmas i representationen? Ar det Adeln? eller Presterskapet? Eller är det hela blott en fras, som skall låta något, — men likt en ljudande glasklocka springer sönder, om man slår ett kraftigt slag derpå? Postoch Invikestidningen torde ej finna otjenligt att upplysa 08s 1 vår okunnighet i detta afseende, tt — Uti Dagligt Allehanda läses, rörande krigs fiskalen Geetes befordran till krigshofrättsrå att denna befordran må hafva skett på Krigshbofrättens enträgna intercession hos Hr Justitieministern och under förebärande af Hr G:s anciennitet inom verket, så hade Hr Justitieministern icke lerföre bordt förbise, att till en dylik Öfverlomar-Nnlats fördrac am mana,