Aftonbladet – 24 december 1844, sida 3

vorgare, iuntiauar Gen Uv kmanga och AaUund sjuka, och är, från denna synpunkt, ett moralisk ondt. En uhiforms änskaffande är alltid förenad med kostnad, som kunde undvikas för de sam. hällsklasser, hvilka icke i dagliga tjenstgöringer behöfva varå lika klädda! I sällskapskretsar i) i de flesta länder bruket af uniform nu mera, och pågoda : skäl, aflagdt; men krigsståndet. måste för all -tjenstgöring 1: fred och krig egaen bestämd beklädnad; på en gång enkel och beqväm, samt så föga kostsam som sig görå låter, utan att derigenom blifva vanprydlig. Häraf följer likväl icke att hvarje regemente eller korps skall hafva sin särskilta uniform. Inom svenska kavalleriet, som räknar omkring 4000 man, finnas 8 särskilda uniformer, och deribland flera så olika hvarannan, att man skulle frestas anse dem vara af olika nationer. Inom de öfriga vapnen finnas äfven nog skärpa olikheter regementerna einellan, då likväl sådana utan ölägenhet kunde inskränkas till plåtarne på hufvudbponaderna och knapparne i lifbeklädnaden. Då vårt försvarssystem nu mera hufvudsakligen grundar sig på allmänna beväringspligten, vore det önskvärdt, om -vid förestående nya beklädnadsstats bestämmande, allt brokigt försvunne, så att hvarje beklädnådspersedel blefve fullkomlig! enfärgad. -Beväringen skulle då troligen gerna emot ersättning efter hvad munderingen kostar staten sjelf, hålla sig med beklädnad, så att endast paradhufvudbonad och kapott, samt ett mindre antal munderingar för de alldeles obemedlade behöfde hållas i förråd. Större beklädnadsupplag blefve derigenom öfverflödiga och de förluster. hvilka vid yllevarors förvarande i förråden i tidernas längd knappast kunna undvikas, behöfde lika litet komma i fråga, som munderingarnes forsslande emellan förråd och mötesplatser, der icke heller någon del af den ändå nog knappa öfningstiden behöfde spillas på munderingarnes uttagning och fillpassning. Statens vinst: härigenom vore således gilven, men äfven beväringen skulle vinna både i moraliskt och fysiskt afseende. Ynglingarne, hvilka i snygga och rena kläder komma till mötesplatsen, få der utbyta dessa mot kronans, som högst sällan passa dem, och ehuru emellan exercistiderna ofelbart möjligast rengjorde och vädrade, likväl, såsom förut begagnade af, man vet icke hvilken, förblifva misstänkte, att icke säga osäkra. Få de åter under exercisen bruka egna kläder, skall det hos ungdomen naturliga begäret att icke låta öfverträffa sig af sina, likar, uppmuntra till sparsamhet åren innan beväringspligten vidtager, för att i sinom tid kunna träda i ledet väl utstyrd med alla föreskrifna munderingsstycken. Så väl för detta ändamål; som äfven för enkelhet och besparing, synes det, som kortrocken, hvilken förljudes komma att utgöra lifbeklädnaden för hela armten, skulle taga sig lika väl ut med blå som med röd krage; i förra fallet är den, med ombyte af knappar, användbar som civilt plagg, hvilken omständighet hufvudsakligen skall bidraga-att förmå -beväringen, att huru ringa ersättningen af staten än derför kan lemnas, hålla sig med detta det mest kostsamma -beklädnadsstycke. Samma förhållande skola inträffa med byxor och lägermössa, om de förre-grå och de. sednare blå icke blifva besvärade med passe poile. Genom detta enkla beklädnadssätt skulle man efter några få år kunna komma derhän, att beväringen, emot ett jemförelsevis ringa bidrag-afstaten, hölle sig med mundering, hvarvid dock till en början någon olikhet i firg och finhet torde komma att ega rum; men denna clägenhet skulle genom ändamålsenliga och konsegqventa föreskrifter år från år förminskas, och omsider .högst sällsynt förekomma, och är dessutom obetydlig jemnförelsevis med den vundna öfvervägande fördelen. Sann fosterlandsvän.