ne och hennes döttrar. Endast en obetydligari ränta tillföll markisen af den stora förmögenhe ten, hvilken han, genom sin yppiga lefnad, til stor del förskingrat. År från år försämrade: hans omständigheter, så alt han måste försälj: hvad han med så otrolig kostnad samlat. Bedragen af mäklare, prejad af ockiare, måste har en dag lemna huset och har sedan aldrig mers dit återkommit., Han har sannolikt slutat med sjelfmord,) sade munken dystert; de förtviflades sista tröst. Hyem vet!, sade Ribeira, med sällsamt uttryck. I detsamma inträdde en betjent och anmälte, alt hans excellens gondol var färdig. Jag far till dogens palats, sade Ribeira. Får jag sätta er i land vid Piazzetta min far?) Jag blifver ers excellens förbunden. På Sclavoniernas Riva har jag ett litet uppdrag att utilla för en vän i klostret. Bokhbandlaren Todero har annonserat om en upplaga af Cicero, hvilken min vän hjertligen önskar få ega. Jag känner bokhandlaren och skall med nöje söra er bekant med honomy, sade Ribeira, och efter en stund flöto de majestätiskt utföre den stora kanalen till den sköna kyrkan Maria della Salute, till palatset Giustiniani, och snart landade de vid Piazzelta, midt för pelarne. Venedig var, på den tiden, icke blott en stor stad, hvilket det ännu är, utan ock en ganska folkrik. — Tvåhundratusen mennisker trängdes i le många labyrinterna till lands och vatten. Såsom ännu, voro äfven då Piazzetlan och Sclayvoniernas strandgata medelpunkten för all rörelse! och handel. I hvimlet af de tusende och åter usende personer af serskilda industrigrenar, som ler armbogade sig fram, förde Ribeira sin andige följeslagare. Der har Todero sin boklåda, sade han, efter ut hafva skådat omkring sig på den väl kända! errängen.