Article Image
Irunknade i Vesterås-fjerden. Af skolans lärare var i sjön ett visst fält utsedt, inom hvilket ungdomen egde tillstånd att löpa skridskor; men de utstakade gränserna förekommo det förvägna ungmodet alltför tränga. Bemälte gossar. tillika med en mängd andra scholares, föraktade sin rektors tillsägelser och begåfvo sig ända till Hästholmarna, i hvars grannskap de, aflägsnade från sina kamrater, råkade att nedstörta i öppna sjön. (VY. L. T.) Malmö d. 44 Dec. En bankerottbonde, ett par mil från staden, har till ena sysslomannen i sin konkurs den 929i förra månaden afstätt sin arrendeittighet af en kungsgård, emot allenast 333 rår 46 sk. rgs, hvilka han dock icke får uppbära, med mindre, än att han öfvergifver landet och begifver sig antingen till Frankrike eller Amerika — en rätt munter och behaglig resa för en svensk bonde, som redan är något till ären och äger intet annat kapital än nyssnämnde summa. Kontraktet lyder sålunJda: Då arrendatorn B. blir färdig att resa till Frankrike elter Amerika betalar jag, A. till honom 333 rdr 46 sk. rgs, som B. erhåller som ersättning för det han afstätt sitt hälftenbruk med mig i H—. Kungsgårdo—. Man har hört bondgubben beklaga sig att han i rusigt tillstånd blifvit förledd att ingå detta märkvärdiga aftal. — En bondhustru med det poetiska namnet Ingeborg, hvars man ingalunda är någon Frithiof, har på ansökan af mannen om handräckning att fi ä fortsätta äktenskapet med henne, sedan hon, med kistor, koppar, tenn och andra varor, förlupit honom, afgifvit den förklaring: att sedan hon år 1844 med sökanden ingick äktenskap och medförde i boet kontant 23500 rdr utom åtskilligt husgeråd, mannen genom ett till högsta grad öfverdrifvet bruk af starka drycker, icke allenast förskingrat berörde förmögenhet, utan äfven den behållning, som kunnat påräknas af hemmanet, om detsamma blifvit vårdadt och brukadt på ändamålsenligt sätt; att under en hel månad ej funnits bröd eller andra födoämnen i huset. så att hon måst anlita sina anhörige för föda och underhåll åt sig och barnen; att mannen knappt någon dag är hemmastadd; utan då natten drifver honom åter, kommer han alltid öfverlastad i det vildast2 och fräckaste sinnelag, och hvilket slutligen. för kort tid sedan, öfvergick till sådan mishandiing mot hustrun, att så väl hon, som hennes späda barn, voro blottställda till lifvet, om de ej genom andre menniskors tillkomst blifvit räddade, och att hon alltså icke haft någon annan utväg, än att aflägsna sig för att söka dels skydd till sin person och dels uppehälle för sig och barnen. Och som pastorsembetet uti meddeladt embetsbetyg till alla delar vitsordat berörde af hustru Ingeborg uppgifne förhållanden, har landshöfdingeembetet härstädes genom utslag den 46 i förra månaden förklarat sig icke kunna meddela den af mannen äskade handräckning. — Dylika hjertskakande exempel på olyckliga äktenskap, ingångne f begär efter penningar, och upplöst: genom bränvin och olefnad, böra destoheldre offentliggöras, som de medföra ett direkt inflytande på opinionen om giftermåls-polislagarnes och uppfostringsväsendets beskaffenhet samt om den olikhet de förra fastställt mellan mannens och qvinnans civitet. Aktenskapspolisväsendet är så strängt, att qvinnan, icke ens den tid, under hvilken hon nödgas föra rättegång med sin man för att få honom ställd under förmyndarevård, eller för att vinna boskillnad, äger skilja sig från hans säng och säte. Det är imediertid väl, att i tillämpningen af denna drakoniska lag, embetsmyndigheter Törfara stundom mera mildt. Det är denna förfärliga lag, som medelbariigen föranledt så många förtviflade utbrott, trolösheter, förgiftningar, sjelfmord, 0. s. V., samt, när dessa uteblifvit, torterat med obeskriflige qval så mången olycklig maka. — Utan behofafdenna grymhet kunde äktenskapet hållas i all tillbörlig helgd, — äfven om det vore makar tillåtet att efter behag hafva gemensam hushällning, eller separerad —. (MM. T.) ÖRE AA HH BE Pm

23 december 1844, sida 2

Thumbnail