Aftonbladet – 21 december 1844, sida 2

man, för att höra och åter höra den fasansfulla händelsen. Likväl blef markisen ett par gånger igenkänd i sin skyndsamt farande glasvagn. — Qvinnor och barn utöste skymford och männen kastade stenar efter vagnen: Ingen träffade; men allt mer och mer reste sig stormen. Ankommen inom sitt palats, bytte Aronches hastigt om kläder. Jag går på ett par dagar ill: Trinitarierne, sadehan till legationssekreteraren: håll allt under tiden som vanligt här. Jag lemnar till er uppsigt och på ert ansvar, min herre, allt hvad som befinner sig här., Så snart ni är borta, går jag i borgen för allt öfrigt, svarade Pigneiro. Imedlertid glömde Aronches icke det, som var honom kärast på jorden. I denna stund af förvirring tog han, under en simpel kappa, med sig sin kassett med mynt och kuriositeter och sin dågbok, den enda förtrogna af hans hemligaste handlingar. Innan han i skymningen, genom en bakdörr, begal sig bort, med en spansk munk, tog han afsked af beskickningens attaschter och kavaljerer. Jag lemnar er,, sade han, fläckad af det skändligaste förtal; men shall återkomma hvit och ren, som en svan, och i denna min dagbok skall en gång verlden läsa, hvilken himmelskriande orättvisa man gjort mig. Rörd svarade honom Pigneiro: Gifve Gud, att ni, såsom en oskyldig man, kunnat i denna bok anteckna historien om den tionde Augusti! Det vore den största skatt ni kunde efterlemna it edra barn, och den största tröst ni. kunde sifva edra trogna, nedslagna tjen2are.n Å ij Ett par minuter derefter befann markisen sig Trinitariernes ordens hus, som icke låg langt från det lemnade ministerhöotellet. Det var i hög tid. Grefye Kinsky hade icke sfverdrifvit sin fruktan. Vid inbrytande skymning inträffade ett våldsamt upplopp. Folket kringrände ambassadörens från Portugal palats och sönderslog fönstren der med stenar. Pigneiro, med sina kamrater och betjeningen, beväpnade; hade beslutat att värja sig till sista man; men kejsaren vakade och hade befallt militären att