Aftonbladet – 21 december 1844, sida 1

borden. Frun i huset jemte systern till grefve von Hallweil och grefvinnan Cicola stodo tillsamman och beskärmade sig öfver det ohyggliga vädret. Hvad jag beklagar min stackars bror, sade grefvinnan Tfallweil. Slagregnet har säkert öfverraskat honom under jagten och han tål icke att blifva våt. Jay det vore en verklig olycka om han blefve sjuk, anmärkte grefvinnan Rabutin; som jag hör är det i morgon en högtidlig dag i hans lefnad. Dessa ord voro leeöde ställda tull Cicola, som rodnade. I stället för denna, svarade grefvens syster, med rynkad näsa, ty giftermålet med Cicola behagade henne icke: Ja, i morgon skulle förlofningen gå för sig. Nå, hvad betyder väl ett par dagar förr eller sednare — en liten retard i kärlekshandel skall stegra sentimenterna, har jag hört. Icke sannt, bästa Cicola? Likväl gör det mig ondt om min bror skulle förkyla sig. Cicola arbetade med solfjedern och slog ned ögonen. Grefvinnan Tlallweil gladde sig åt det lyckade skämtet, då salongsdörren öppnades och Iakejen anmälte: Håns excellens herr ambassasiren från Portugal!) Ah, markisen! ah, min bror! ah, min kära srefvel ropade de tre damerna och gingo, gslöm-: mande etiketten, några fönsterlängder emot Aronches, i hvars sällskap de förmodade grefve Hallweil. Markiser var likväl allena, i full gala. (Tan kysste damernas fingerspetsar och frågade. wuru de befunno sig. i Hvar har ni lemnat min bror Leopold? fråsade systern, otålig. Ma foi, svarade Aronches leende, han har mot mig gjort sig skyldig tull en felonie. Selan vi intagit vår frukost i skogen och endast sjort två skott, som tillika felade, intogs grefven uf mycken farhåga för ovädret som hotade. TillHigtvis mötte vi en kavaljer, som satt i en täckt