Aftonbladet – 21 december 1844, sida 1

KUNG ALARIKS RING ), NOVELL AF C. SPINDLER. (Ur Vergissmein nicht för 1845.) Så kom den tionde: Augusti, S:t Laurentii dag Grefve Hallweil steg i sin vagn, för att afhemt: markisen; men tillfället gjorde, att hans annar sediga hästar visade sig högst ostyriga och hade nä förorsakat en olycka. Den fördomsfulle stallmä staren skakade betänkligt på hufvudet : Her srefven skulle i dag blifva hemma, trodde han men grefven log och for till Aronches med de skummande och stegrande hästarne. Käraste vän, sade markisen, jag vågar icke fara efter edra hästar. Också är vagnen allt föl tung. Min lilla kalesch passar bättre. Er betjent har visserligen lika litet plats derpå som min; men vi kunna vara tillräckligt betjenade af kusken. Han är fransman och kör förträffligt: en tillförlitlig gosse i alla afseenden. Grefven antog förslaget, ehuru han betänkligt betraktade himlen, hvarpå hotande regnmoln uppstigit. Vi torde blifva våta i ers excellens öppna kalesch, anmärkte han. En jägare och frukta för en regnskur!; skämtade markisen. Grefven drog på axlarne, men hemsände sin vagn, och jagtvännerna foro åstad, utan vidare uppehåll. Morgonmoln hålla gemenligen ord; emot middagen drogo de sig allt tätare och mörkare tillsamman, och omkring klockan tre börjades ett hällande störtregn, som ända till sent på aftonen öfversvämmade den kejserliga hufvudstaden. I srefvinman Rabutins hus var stort sällskap. En mängd vagnar foro från och till. Tyktorna kunde knappt hållas tända, så strömmade regnet. Ovädret var föremålet för samtalet hos alla dem, som icke redan voro placerade vid spel) Sc A. B. mm 297;