Aftonbladet – 21 december 1844, sida 1

— vagn. MHallweil kände herim, som erbjöd honon plats jemte sig och att göra honom sällskap til Baden. Till min ledsnad och förvåning motto; min jagtkamrat anbudet och sade sig i morgo afton åter inträffa här. I morgan afton?, afbröt Cicola, som af för trytelse skåtade färg och sade sakta till grefvin nan Rabutin: Föreställ er, just i morgon, alt si mankera mig; o, det är säkert en tillställning a den värda familjen! Frun i huset gaf henne ett tecken att bor målle lUga — och under tiden hade grefvinnar THallweil frågat markisen: pHvem var kavaljern och erhållit till svar: Jag känner honom icke En ståtlig man, med, blond peruk och blyfärgade kläder; hans livrå är gult, med hvita snören. Grefve Solari? frågade den nyfikna ater. — MJag har haft äran försäkra min nådiga erof. vinna, alt jag icke känner herrn, svarade Aron ches. Likväl måste jag efteråt medgifva fort for han, att er herr bror handlade ganska klokt ty knappt var en fjerdedels timma förliden, för! n det ohyggliga ovädret utbröt och rasade si ärligt, all jag 1 ögonblicket måste öfvergifv: skogen och söka skygd i Gäblitz. På värdshuse der fick jag låna en regnkappa, och fer sedan, Guds namn, hem i bällregnet. På vägen hade jag det nöjet alt tjena en arm satan, som icke visste hvar han skulle få skygd. i det jag lät honom silta upp bak på min hkaleseh och iog honom med mig till Wien, Det var en al edr: landsmän, sköna grefvinna Cicola, och äfven derföre var det mig kärt; att kunna hjelpa bonöom. Jag tackar för denna artighet sade Cieota kallt. Det måste likväl varit en högst introssant bekantskap, som: kunnat förmå grefve Ieopold at resa till Baden, för att der tillbringa hela mor gondagen. Jag ville väl veta, till hvem jag härföre har att aflägga min graziamentli. Aronches svarade, bugande: Detta är för mig en gåta; hade jag trott att min enkla berättelse