Aftonbladet – 20 december 1844, sida 5

kt mot bröstet, och syntes i början icke Be nägen att gifva ett bifallande svar. Sedan ha likväl länge besinnat sig och förstulet-fästat -e; senomträngande blick på Pigneiro, reste han Si hastigt upp i stolen, lyftade locket. från en. dyr bar kassett som stod jemte honom, visade på ad deruti förvarade antiker, mynt och klenoder ocl sade: Ni vet, sennor, att jag är en älskare ac! samlare af antiqviteler? Alexander bugade sig, jakande: Ets Excefen anses af de störste lärde för den ifrigaste forskar i archeologien. Er kunskap är vidsträckt, er-smal obestridlig och Ers Excellens medel tillåta, at för vetenskapen använda större frikostighet, år månget krönt hufvud. 7 : Men se nuy fortfor markisen smickrad, shurt den oskyldigaste böjelse kan urarta till plåga och bekymmer. — Hvarje fröjd har sitt törne. — Jag miste, på det ni må förstå mig, vara nagot omständlig — och märk väl, att jag nu upptäcker för er, hvad ingen yet — och aldrig någor annan skall få veta. : Pigneiro bedyrade sin tystlåtenhet och markisen fortfor: Romerske kejsaren Constantin bade på sin tid låtit göra en kalk af finaste guld och, som en skänk af from andakt, invigt den åt ;galtaret i Rom. Kejsaren Julianus, som ville itrota kristendomen, förvandlade, med fräck hand, samma kalk i en klenod, som han hängde på en afgudabild. Alarik, göthernas konung, ann, vid Roms stormning. och plundring, denna utgudabild, väl fördold i ett kapell, slet ifrån len klenoden och lät deraf förfördiga en ring, wvilken han bar och aldrig aflade. Då han log i Calabrien och skulle begrafvas i Bisunto,