Aftonbladet – 20 december 1844, sida 5

I syntes på den prisade och afundade markisen glada panna en skugga, som antydde ett. hemlig bekymmer, cen stilla sorg. Nu var likväl marki sen ibland alla den, som inför verlden kund försigtigt och diplomatiskt bemästra sina sinnesrörelser. I denna könst öfverträffade honom ingen. Likväl förmådde han icke så helt och hållet dölja sitt svårmod, att icke hans legationssekreterare, Alexander Pigneiro, upptäckte den Denne unge man var sjelfva förståndet och troheten — och tystlåten som grafven. Om prin sen af Ligne skulle valt sig en förtrogen, had dertill ingen egnat sig bättre, än just hans lega tions-sekreterare; men det var ej lätt att vinn: prinsens förtroende, — och efter mycken öfverläggning, var det derföre som sekreteraren vid ett passande tillfälle yttrade till sin höge förman: För den heliga modrens skull, säg mig: hvad kan vara orsaken dertill, att Ers Exellens är så sorglig. och förstimd så snart ingen är tillstädes, för hvilken ni vill dölja ert svårmod? ANt är ju Eders Excellens underdånigt; anscendet ohegränsadt, helsan förträfflig, och icke mindre väl ber finna sig Ers Excellens gemål och döttrar, enligt sista underrättelserna från Evora. Är det hemlängtan till de älskade, skall någon tids ledighet gerna beviljas, för att Ers Excellens må få återse och omfamna dem. — Jag är ytterst oroad för er, min ädle herre. Om icke serdeles vigliga förhållanden förbjuda det; så upptäck för mig ert bekymmer. Som Ers Excellens vet, tillhöra icke allenast mina ringa råd, utan ock hela mitt lif och allt hvad jag äger min höge beskyddare., Markisen -satt i sin länstol framför sekreteraren, med armarne korslagde och hufvädet ned