Aftonbladet – 20 december 1844, sida 5

som en diamant emellan matta perlor och färga de ädelstenar. Han firade i dag en verklig trium för sin egenkärlek och omätliga rikedom. S var nu alla lyckliga: hofvet, beskickningen oc Wiens nyfikna innevånare. Sändebudet var fursten Carl Joseph af Ligne markis af Aronches, till födseln Nederländare och ehuru icke serdeles rik, hade dock lycka lett emot honom. Prinsessan Mariane, enda dott ren till den utan manliga arfvingar aflidne mar kisen af Aronches, Sousa, Silva, Tarrares oci Miranda hade blifvit Nederländarens gemål ocl det förnäma husets titlar och ofantliga förmögen het hans egendom. Såsom en erkänd frikosti; och erfaren statsman hade prinsen af Ligne blif vit utsedd att värdigt föreställa sin konung vid kejserliga hofvet. Detta uppdrag var han full komligt vuxen. Ehuru han qvarlemnat sin ge mål och två unga döttrar i Portusg gal, förde hal likväl en större stat än någon annan furste elle; sesandt i Wien. En outtömlig guldåder had: öppnat sig för honom och han tycktes befall: öfver Golkondas alla skatter. Hans palats -va ett samlingsställe för den höga adeln och hans fe ster täflade, om icke öfverträffade i antal och slans sjelfva kejsarens. Hans galanteri intog da merna, vid hans spelbord riktade sig de förnäm: herrarne och vid hans taffel frossade en skar: surmander. Han tronade som en gud i de högre cirklarne och var enlustig broder för de lefnadsslade, en hjelpsam vän och Mecenas för konstnärer och lärde, en sann välgörare för de fattige Lycklig som Aronches! hade blifvit ctt ordspråk i Wien. -Jäkväl — knapt voro sex månader förlidne —