RM MM MU EU AR es 0 BV ARABER TV upplysning om huruvida detta anslag var ämnadtt egentligen för Waxholm eller för befästning af flerala punkter af skärgården, och om detta arbete var äm-kb nadt att påskyndas mer än den öfriga befästningen,f eller om meningen hufvudsakligen vore att sysselsätta arbetskompanierna. f Hr Schartau hade icke väntat att samma tal., som jC yrkat fördubbladt anslag för Waxholm, skulle nu beli gära en nedsättning i detta anslag; öfvertygelsen om J! vigten af denna punkt, för försvaret emot vår mäk-S tigaste granne, vore hos tal. stadgad. Det kunde vis-! serligen vara intressant för en och annan ledamot,e att erhålla en detaljerad redogöre!se öfver befästningsarbetena, men tal. hade icke ställt sig i någraj)V relationer till chefen för ingeniörkorpsen och förmo-S dade dessutom, att de redogörelser han kunde lemna, icke skulle inverka på ständets förestående beslut. S Hr Ekholm trodde att hr Schartau missförstått en föregående tal. Med förut beviljade anslagen tilll fästningar, hade icke hushållats som sig bordt. Ofta hade befästningsplaner förändrats. Nyligen hade en försänkning blifvit i befästningsväg tillvägabragt som icke lärer vara af prisvärd art, ehuru den relativt kostat ganska mycket. Tal. hade sett öfvergifna räst-? ningsarbeten, hvarpå man nedlagt betydlig kostnad. Under sådana förhållanden faller det sig synnerligen svärt, att bifalla ytterligare anslag för statsbehof, afS så ömtålig katonnet; ty innan opinionen häromj 2 hinner att stadga sig, och då man ännu har anled-S ning sätta i fråga, om icke våra befästnin gsplaner fordra betydlig justering, är tiden icke lämplig förjS dessa planers utförande. Bå härtill kommer, att! meningen icke vore att göra Waxholm till någon f ointaglig fästning, utan blott i sådant skick, att hufi vudstaden vore skyddad för öfverrumpling, så tyck-) tes att, sedan anslag till bestyckningen blifvit frikostigt beviljadt, nu mera litet nog borde återstå för Warhol ms kompletterande; och tal. ansåg att strand-i verken kunde tillräckligen påskyndas äfven om man nedsätter summan till 400,000 rdr. Hr Bergsten erinrade, att han förra gången förmodat att 89.000 rår voro tillstyrkta både för befästning och bestyckning; denna summa hade han ansett böra för ändamålet fördubblas, så att hela anslaget utgjorde 460,000 rdr. Sedan likväl 80,000 rdr redan voro beviljade, hade tal. yrkat att här blott skulle bifallas 400,000 rdr, hvilket tilihopa med förra anslaget utgjorde 480,000 rdr, och då ingen lärer neka, att detta vore mer än 460,000 rdr, så vore ingen inkonseqvens. Hr Petre: Stockholms skärgård utgör en sträcka af flere mil, och om alla pass der skulle befästas, skuile hela nationalförmögenheten måhända blifva otillräcklig. Det förtjente upplysas huru och i hvad mån befästningarne voro ämnade att utsträckas; att samtycka till utgifter till ifrågavarande ändamål, utan att hafva någon grund för omdömet och behofyvets vidd, vore mindre välbetänkt. Det tillhör R. St., att pröfva statsbehofven och att göra detta fullstän digt och noga. En Statsutsk. ledamot, som vanligtvis yltrar sig med mycken sakkännedom, har undandragit s sig att uti dessa afseenden lemna upplysningar, men en annan ledamot har framställt betänkliga anmärkningar; man kunde deraf vara berättigad antaga, att Waxholmska berästningen vore mindre väl beräknas och arbetet icke utfördt med behörig omsorg. Vid sådant förhållande och med anl. af hvad som blifvit förut anfördt om fästningsbyggnaden, ansåg tal. det icke tillständigt att bevilja ett så stort anslag som biifvit begärdt, och då förnämsta frågan vore att använda arbetskompanierne, kunde 30,000 rdr om året vara tillräckliga. Hr Kjellberg fann uttrycket befästningar i Stock-. holms skärgård oegentligt och att det borde upp-l gifvas hvilka punkter i skärgården, som skulle befästas. Hr Gustafsson hade biträdt flere af de föregående återremisserne, men talade för bifall af detta anslag, då Stockholm vore den vigtigaste och för en fiende mest hegärliga punkt af landet. Det kunde icke vara fråga om att befästa mer än de vigtigaste punkterna af skärgården. Då tal. förmodade att detta arbete lär hädanefter komma att bedrifvas med mera tilisyn från deras sida som kunna anses för sakkunniga, begärdes proposition på bifall. Hr Boström instämde. Hr Ekholm tillade såsom ytterligare skäl för nedsättning i anslaget, att han ansåg tillgång till dess beviljande komma att saknas då under näst förutgångna punkter så stora anslag blifvit bifallna och! förenade sig med Hr Petre om summans nedsättande till 30.000 Rdr om året. Hr Åkerberg upplyste att de här ifrågavarande befästningarne voro ämnade att sättas i sammanhang med Waxholm; en delafanslaget skulle användas på Rindön, som i anseende till sitt höga läge dominerade fästningen, en del vid Kodjupet, der ett batteri redan länge varit anlagdt; fordrade betänkandets tillstyrkande i denna punkt. Hr Wern nekade icke vigten afStockholms befästning och att millioner här kunna vara väl använda; men man måste ocksä afse landets förmåga; tal. förenade sig med hr Petre. Hr Hörnstein talade ytterligare för betänkandet i denna punkt, äfvensom hr De Murc, med hyilken Hrr Sundler och C. P. Almgren instämde. Hr Bergsten trodde icke meningen vara att med detta anslag äfven bekosta befästning af Rindön och Kodjupet; då hade man troligen begärt en ännu högre summa. Hr Kock från Malmö. Att döma efter reservationerna vid föregående beslut i bef fästningsfrågor skulle man kunna förmoda att fädernesiandet närmare eller fjermare hotades af fiender; men att dylika moln icke lära skocka sig på den politiska horisonten borde kunna slutas af Konungens throntal, hvari förmäles om vänliga förhållanden till fremmande makter. Någon utomordentlig skyndsamhet med dessa arbetens bedrifvande lärer således icke behöfva ifrågakomma och alla landets tillgångar skola väl icke läggas i fästningsbyggnader; på denna grund förenade sig tal. med Hrr Ekholm och Petrå. Hr Schartau tillade nu i afseende på planen för befästningsarbetet ett yttrande af Stats-Utskottet vid sista Riksdagen, hvaraf inhemtades, att till fästningens fullkomliga iståndsättande, så att icke allenast fästningens insida genom vissa liniers höjning blir defilerad och nödig säkerhet mot stormning vunnen, utan äfven tillräckliv eld mat csiän camt an caknad