Aftonbladet – 18 december 1844, sida 1

ETT LJUST HÅRSTRÅ. AF MARC-MICHEL. IS (Slut från Lördagsbl.) Den dag, som på förhand var bestämd till mir afresa från denna verld, inföll ändtligen. Madam Pingot kom, efter vanligheten, att väcka mig klockan tio på dagen. Hon lade bredvid sängen på den enda stol jag egde, mina gamla, utslitne kläder, dem hon med mycken omsorg hade borstat — Herre, sade hon, skall ni inte ha litet elc i kakelugnen? — Det är fasligt kallt i dag. — Få se i morgon, madam Pingot. . — Det är godt. — Kära herre, ni borde vä tänka på att låta göra er en ny rock, ty den hä är ju sönder på armbågarna. — En doktor, som går med armbågarna ute, den . .. — Rocken skall bli lagad i morgon, madam Pingot. — Vet ni, det bor här i huset en fyllhund till skräddare, som skulle kunna laga den. . .. Det är ingalunda för att skaffa honom några styfvers förtjenst, som jag säger det; men det är derföre, ett om han hade något alt göra, så skulle han, under den stunden åtminstone, ej ha tid att slå sin stackars lilla hustru ... det arma kräket Likväl, om man vill vara rättvis, så är det rät! åt henne; ty när man kan vara ute till klockan elfva på aftonen, så ser det misstänkt ut. o— Madam Pingot! . .— Apropos! Jag tror alt jag har skaffat er en kund. Det vore inte så illa, emedan, som man säger, den första medför den andra, den andra medför den tredje och så der bortåt, hela vägen -.. Ni känner väl till er granne här, den der gamla enkan, som säger all hon lefver af sitt intresse, och hvars man ingen har kännt? . , . — Ar hon sjuk? 7 — Inte hon... Nå ja, de der gamla enkorna, som lefva af silt intresse, tåcka är det godt om -. .. Hvad var det jag skulle säga nu igen?