Aftonbladet – 14 december 1844, sida 2

MMMM småningom få makt med mig och jag fann den ega sin logiska riktighet. . Vi hafva aldrig, säga dessa herrar, settsjä len fly bort utur liket i samma ögonhlick, sor ;dödens fenomen tilldrager sig; vi neka således ati ptro på själens tillvaro. : Dessa galna smädelser öfver materialismen tje nade nu till grund för min nya tro. Jag beslö! således att dö. Under en hel månads tid för beredde jag mig på denna högtidliga handling, det jag i mitt minne återkallade alla till sjelf mordets försvar skrifna och kringspridda sofis: mer. Ått jag förunnade mig sjelf detta lång: uppskof, skedde ingalunda af frukten eller tve kan; jag ville endast tillfredsställa mitt förnuft i det jag rättfärdigade min vilja genom ett un dergånget prof af trettio dagar. Visserligen gjorde jag mig i början den frågar om det icke var min fattigdom som i mina ögor förintade lifvets verkliga värde, men mitt hög mod svarade mig att det icke så var. Jag be traktade framtiden ; hela skimret af lycka, öf verflöd, rykte, ära och alla de fantomer, den menniskan förföljer under namn afjordisk säll het, men till och med i det aldra lyckligast: läge syntes lifvet mig föraktligt och alldele ovärdigt att vara ett mål för mitt sträfvande Jag såg i förutseendets perspektif huru åre kommo och flydde, huru de medförde ålderdom skröplighet, plågor och — slutligen döden, dett oundvikliga mål, som vid banans slut upprese sig, som en förskräckelse för den rike och lyck lige, men som en tröst för den fattige och eländige Hvsrtill tjenar det väl att genomgå så mång qval? frågrde jag mig sjelf. Är det icke bättr