Aftonbladet – 14 december 1844, sida 1

vr SR AT Sn Pg derhän. att tillita Känt och vinna pr ifall jag ville ha mitt namn k och vinna praktik. Jag tyckte mig dvälvas denna egoismens atmoster, hvaruti. jag hade RS Min egenkärlek växte; tillika med känslan -afa mitt elände. Jag rodnade vid blotta tankan på att begära en beskyddare, ett stöd, och likväl hade jag bordt veta att beskyddare erbjudas sig icke sjelfmant. ; Några vänner, af mina fördna kamrater hade hittills återstålt mig; men snart såg jag desse försumma mig, samt kort derefter alldeles upphöra alt umgås med mig. Den ene var rik; — jag begrep således ganska lätt hans-tillyäxande köld; den fattigdom som omgaf mig, skrämde hans girighet och hotade hans börs med ett lån, hvilket. han ville komma igen. En annan, som var outtröitlig i att buga, bade på så sätt erhållit en plats i landsorten ec lemnåde nu?hufvudstaden, för att tillträda sin nya befatming. Den tredje gifte sig och gräfde ned sig i sitt hushåll, med hela ilvern af en omvänd krabat, hvilken, trött vid utsvälningar, söker del huskex lugnet. Den fjerde al mina vänner öfversaf mig helt simpelt derföre alt de drömmar omv lycka och ära; bvarmed milt bufyed förr varit uppfyldt, icko förverkligades, och emedan en medfidd instinkt drog bonom till alla varande ellercblivende storheter sch höll honom åflägsen från hycrje lidavde cch bopplös varckse. E Jag stod: således enstm, midt uti dem stora iadon; ensam med milt ciände, emedan jag Gc hade kraft, icke ens vilja att, dik de andra, kämpa mot alla de binder, hvilka äro oskiljaktiga från hyarje ny bana. I samma mån som mina utsigter förmörkades, blefvo mu mors bref mera