Aftonbladet – 14 december 1844, sida 1

mina förberedande arbeten, :dessa : tjusandevill farelser, så oskiljaktiga från den i lifvet oerfarne Det tycktes äfven mig, under de långa och mö dosamma qvällar, då jag sammansalfe min thes. att jag nalkades målet och att, då jag en gång erhållit rättighet att bota de sjuka, skulle dess tränga sig omkring mig, för att pröfva milt ung: vetande. Den dagen, då jag tog min ya bostad i besiltning, trodde jag mig nästan vara en vigtig person Utan, att sjelf kunna göra -mig reda för den dåraktiga fåfänga, som gjorde mig yr i hufvudet tyckte jag att receptionen al en ny medlem ut doeto corpore var en händelse, som: borde allmängöras, att en hvar, som mötte mig, borde känna igen mig och säga: So der går en Mmycket kunnig och skicklig ung läkaren Jag lagade således mitt rum i ordning på bästa Vis, och vågade icke på hela dagen, gå ut, af frukjan att mankera do otaliga sjukbud, hvilka tvif velsutan skulle öfverhopa mig. Men, nattens mörker var det enda besök söm infann sig. Jag peslöt ändtligen att ligga mig, men likväl med öresatts att ej somma riktigt, af fruktan att Ci röra ringklockan, hvers sträng gick ned genom nin alkov och hade gemenskap med strängen, uanför porten. Men den fördömda klockan ka mig sofva som en stock hela natten, och jag rak ade icke förrän en genom fönstret Inlränsande Istråle: kom, liksom: på gäck, alt vidröra mina gonlock, — Klockan var då tio på dagen. Mm illusion varade icke länge. En diup moeankoli öfverföll mig snart, då jag, i stället för len store man jag trodde mig vara, såg ir änd, förbisedd, fattig, nödsakad åli nedlåta 3 mi