Aftonbladet – 14 december 1844, sida 1

Som man väl kan föreställa sig, upphörde de innevarande icke att göra honom frågor och att bönfalla det han måtte berätta sin historia. Den gode doktorn gaf oss således följande berättelse: — År 1810 var jag tjugufem år och hade nyss slutat mina medicinska studier. Försedd med mitt doktorsdiplom, hade jag sagt farväl åt det latinska qvarteret och installerat mig i ett litet rum, tre trappor upp, i ett hus på gatan des Prouvaires. . Mina tillgångar voro mer än inskränkta. Den lilla summan, som min stackars mor. hade skickat mig, i det hon höpskrapade allt, ända till sin sista fyrk, hade: snart. -blifvit ånvänd till uppköp af tarfliga möbler till mitt rum och några vetenskapliga böcker, som skulle utgöra mitt bibliothek — en nödvändig tillhörighet till en ung Eskulaps helgedom; Min mor med sina. enfaldiga landsortsidter hyste alls ingen oro för min framtid, Nu, då jag, tack vare hennes uppoffringar, hunnit målet för mina långa och kostsamma studier, nu då jag var medicineoch cebirurgie doktor vid parisiska fakulteten, tyckte hon att min lycka var gjord och mitt öde försäkradt. Praktiken, trodde hon, skulle springa emot mig, och med praktik en äfven rikedomar; rykte och hedersställen. Den stackars qvinnan såg redan i andanom huru jag thronade 1 en af akademiens stora länstolar. Hennes bref voro icke annat än gyllene. drömmar, fulla af de mest bländande förhoppningar; hvilka syntes henne så nära sitt uppfyllande, att hon såg dem redan i: verkligheten och vidtörde dem med fingerspetsarne. Jag sjelf delade, under de sista månaderna af