Aftonbladet – 13 december 1844, sida 3

BLANDADE ÄMVNER — Af officiella handlingar inhemtas, att Rysslands export, under loppet af år 4843, uppgåt! till inalles 82 millioner 363,600 rubel silfver. hvaraf för Pohlen belöpa sig 1,980,9014 och för Finland 41,161,0714 rubel. Importen har utgjort in summa 73 millioner 28,399 rubel, hvari Pohlen deltagit med 4,162 0.918 och Finland med 627,5914 rubel. — Chefen för medicinal-väsendet i Egypten, doktor Clot-Bey har af Kejsaren i Ryssland blifvit utnämnd till riddare af S:t Stanislai-ordens första klass, till belöning för det beredviliiga understöd han lemnat den ifrån Ryssland till Egypten afsända kommssion, som hade till ändamål att undersöka möjligheten, att medelst en hög värmegrad purifiera af pestsmitta angripna effekter. — Sedan ministern för allmänna undervisningsärenderne i Ryssland, geheimerådet Uwarolf, inberättat, att Asiatiska Säilskapet i Bengalen åt Kejsaren förärat en fullständig sarnling af de skrifter, som sällskapet utgifvit rörande Sanskrit-, Tibetanska och Arabiska litteraturen, har Kejsaren förordnait, att dessa skrifter skola uppställas i Kejserl. Vetenskapsakademiens -bibliothek , äfvensom att en stor guldmedalj skall tillställas nämnde sällskap, samt att af alla i Ryssland utkomna vigtigare arbeten rörande Orientaliska litteraturen, skall ett exemplar afsändas till Asiatiska sällskapet i Calcutta. — Ryska litteraturen har gjort en stor förlust. Den berömde fabeldiktaren Kryloif har, den 9 sistl. månad aflidit i Petersburg i en älder af 77 år. — PRESSENS MAKT. Pressens moraliska makt är icke mindre oinskränkt, för det den icke erkännes derför. Hvad sku tidningarne säga, om vi hahdlade sålunda? qväver mäånget företag i födseln. Skurken, bedragaren, slösaren, den utsväfvande, hållas alla mer eller mindre i tygeln af en helsosam fruktan att se sig omtalta i tidningarne. Om den ena hälften af verlden sätter sin ära i att icke komma i tidningarne, så uppväges detta rikligen af den andra hälftens förtviflade ansträngningar för all komma i dem. Alla de, som jaga efter offentlighet genom dessa vär tids stora utdelare deraf, arbeta på tidningens blinda sida, de vilja, att tidningen icke skall hafva öga för annat, än deras fordringar, förtjenster och dygder. — KÖKET I ETT FRANSKT HOTELL. Väggarne lyste af långa rader starkt polerade kopparkärl, hvilka voro ordnade i ett prydiigt symmetriskt förhållande, ifrån det, hvari ett får hade maklig plats att kokas heit och hållet, till den lilla pannan, hvari blott kunde kokas en endaste köttbulie. Ibland dessa hängde åtskilliga kärl och redskaper af en mera sammansatt beskalfenhet och apokalypsisk betydeise, sannolikt culinariska apparater till destillationen af: finare saker, och som begagnades när något serdeles rart skulle frampressas för furstars läckra gom. De uppfyllde mig med vördnad för le chef de cuisine, en mager, tankfull man, som var inhöljd i hvitt från hufvud till fot, liksom en foörnålderns öfversteprest, iki ädd sin offerdrägt. Med stadig hand hade han på en gång satt sjutton olika pannor på elden, hvilka utan tvifvel innehöllo äm. nen till sjutton olika frakosträtter. Bland dem irrade hans verksamma öga upp och ned, verksamt och dock klart, liksom Göthes planet utan t. utan rast Några af pannorna hväste helt sakta andra i en mera högljudd ton, några brummade under lock, andra, utan lock, voro synbarligen i j ning. En hvar hade sin kris och sin tvifvelaktigs vändpunkt, hvarpå den Iyckliga eller olyckliga utgången berodde en han hötl allt i ordning. Jag betraktade med hänryckning hans fina och afgörande artistiska omsorg... I en kastrull hällde han en enda