Aftonbladet – 13 december 1844, sida 1

att den, som oskyldig nan till fullo eller är, blilv t falid UP o stryt dot äzon dl undergäått; v re ock 1 strat efter 49 Kap 3 S; och ge, vid striffens tillämpning, som i 6 Kap. 14 8 skis, : 3 6 AÅAterkallar menedirre, af egen fri vilja fyskt vitnesmål ceHer annen fask utsaga, förr än annan dera? skada Hdt; då må han sitt brott md fängelse i sjette eller siundo rid försona. 4 8. Förtiger den. som vtnar cPer ejest på ed höres, hvad honomötH upptysning i met voterigt är, och pröfvas ham hava det afobotänks mhet gjort; straffes med böter etter fängelsa i sjunde er d 358... Her bekännaro af. lära hvari edaång ej tillåten är, på annat. i stället för ed voderiaget sätt, bokräftat foskt vitnesbörd ecHer annan få uts:ga, eller har någon vitn:t fastt inför Pätta då ed honom efttergifven Vart; verde så ansedd, som hade han ed gått. 6 Den, som til straT efter 4 eller 26 dömes, vare förefallen till.den påöjd som i 9 Kap. 21 utsatt är, så ock oskicklg att ed afläzgi : 46 Kap. Om spridande af pest eller annan för menniskor smillosam sjukdom; så ock om allmänt farlig förgiftning. 4 8. Sprider nägon uppsåtigen ut past eler annan sådin, allmänt för monns.or sm ttos m och arlig sjukdom; vare förfallen till fängeso i första grad. Ljuter någon af den sjukdom döden; miste gern ngsmannen lifvet. 2 8 Nu har på veteriigen, men utan så lant uppsåt, sam i 4 sägs. brutt mot fö it som gifven är till afvärjinde af post eller Yin sådan smittosam och farg sjukdom: var faran af gornngen stor och uppenbir; dömes. om sjukdom deraf kom, till fänges2 if andra eter trodjo grid. och i annat fall till fängse i tredje eler fjerde grid: var faran mndre; döms, om sjukdom än ors ikad bief, till Tingelsn i fjorde eber femte grad och i annat fail til! fänge!sa i sjotte ejer sjunde grid: vir ingen fara. för handen; då till böter dömas, efter ty som derom serskildt strig2dt finns. 3 8. brusar någon våld tilverkstälandea brott, som i 9 särs; då skall fingelsestri et höjas en grad öfver hvad eijest, efter s:mma . ådömas bort, och fängese i sjunde gr:d åömas i stålet för böter. Värder han i den gerning dödid; Igge oziId. Försöker. någon utan våld sädint brott verkställa, ch -varder han varnad. man astär ej dor från; då må ock emot honom det väld brukas, som till gerningenschindrande nödigt är. I fall. der förbränning af fartyg etter annan cgendem till afvärjande af post eller annin så lan sm ttosm sjukdom nödgt är, gälle hvad derom serskildt stadgas. 4 . Förgiftar någon, i uppsåt att skadr monniskor till lif eiler helsi varor, sim ti allmän su hållas, eller hvad anmat som helst. så att allmän fara ir menn:iskors lif eller helsi deraf kommer; dämeg tll fängels: i andra grad. Får någon at don förgiftning svår kroppsskada; vare stra fet fängelsa i första grad. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen Hifvet: 3 8 Har någon, utan uppsåt. orsrkat förgiftning, som i 4 8 sägs, och söker ej, ändå att han det varse bl fyit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med fängalse i sj inde eller sjotte grad. ck någon af förgifiningen svår kroppsskada; då skal till fängelse i femte eller fjeorde grad dömas. 6 8 Eriter den, som berättigad är att gift sälja, mot föreskrift, som tll förekommande af mssåruk eller skada deraf gifven är. eller säljer eller utlemnar den gift, som dertill cberättigad är; böte tll tvåhundrade riksdaler. Får någon af giftet svår kroppsskada; då skall till fängelse i sjette eller sjunde grad dömas. : 7 8. Den, som fill straff efter 4, 3 eller 4 8 dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 248 utsatt är. menedaren förfallen LE an 47 Kap. Om mord och dråp; så ock om annan miss i handel å person. 4 S. Den som, i uppsåt att d5da:; med berådt mod beröfvar någon. lifvet, miste, för mord, lif sitt. 2 8 Har någon -gifvit annan gift eller annat lifsfarligt ämne, ej i uppsåt att döda, utan endast att skada honom, och dör han ändå deraf; straffes gerningsmannen efter 4 . 3 8 Hjelper man annan till sjelfmord; straffes med fängelse i fjerde eller femte grad. 4 8. Hvar som, med uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet, dömes, för dråp, till fängelse i första grad. Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig misshandel, af den-dräpne till vrede retad; då må straffet nedsättas till fänelse i andra eller tredje grad. 3 S. Har någon, genom uppsåtlig misshandel, dölat annan, den han ej dräpa ville, och skedde den misshandul med. berådt mod; dömes dråparen till ängelse i första eller andra grad. 6 . Varder någon dräpen såsom i 5 sägs, och kedde misshandlen af hastigt mod; straffes dråparen ned fängelse i tredje eller fjerde grad. q Var han, utan egen skuld, till yrede af den dräpwe retad, såsom i 4 sägs, eller var misshandlen af len beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan eraf, ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till ingelse i fomte grad. 7 8. Begår någon dråp, sam i 4 celler 5 sägs, skyldeman i rätt uppstigande led; miste lifvet. Beår nägon dråp, som i 6 sägs, ä sådan skyldeman: are straffet fingelse i första eller andra grad. Sker råp å måka, stjufciler svärföräldrar, fosterförälrar, förmyndare, husbonde, lärare eller annan, uner hvars lydnad man står; varde den omständighet isom synnerligen försvårad ansedd; och må ej, i Ifant fill, straffet nodsättas cficr ty i 4 eHer 6 g : S. Begår lifstidsfånge dråp, som i 35 8 sägs, uin de mildrande: omstär digheter, som der nämnda ro, eller begår han dråp, som i 3 S sägs; miste fyet. 9 S. Hafva flere deltagit i dråp, som i 4, 5 eller 6 sägs; då skall ena hvar, som tilifogat den döde fsfarlig skada, och, der ej viss skada, såsom i och vr sig lifstarlig, någondera nas kan en hyar, un tillfogat den döde n , hvilka i