— splittrad och skakad genom brott, luttrad genom nat sticka in sin fot. Vid formen vill man göra -S5traål kommer nan ned al DIiNRaldltd, UM Aalla I Angelstadstrakten, och derifrån slutligen in åt Halmstad. Han slutar här sitt Wanderjahr, och kommer i stället plötslgen in i ett nytt Lehrjahr,, emedan han tar tjenst på ett boktryckeri af så patriarkalisk natur, att i ett och samma rum sättes, läses korrektur, tryckes, binsdes och — bos; ty faktorn), som gör allt detta ensam och i egen person, bor till yttermera visso natt och dag i samma kammare. Boktryckeriet seges al en enka, fru Hamrin. Gumman är rik, och unga herr Pål en vacker karl. Huru det bär till, så friar hon; men Pål, med all aktning för sin patronessa, ger henne korgen. Hon blir väl litet stött i början, men hemtar sig snart och tar en ann. Hela Malmstads-episoden lifligt Hberättad: faktorns dystra historia med sin Katharina står deruti, lik ett spöke: och Pål reser gerna härifrån till Göteborg igen. Här, till sin stora förundran, återfinner han sin Nora, såsom mamsell och försäljarinna på ett schweitzeri: Pål skulle hafva förskräckts; men han finner snart, ! att hon står der alldeles icke af det slaget, som: förut i boken blifvit skildradt med namnet nymfer,. Pål upptäcker, i höjden af förtjusning, att hans fordna älskarinna nu lika mycket utmärker sig för stränga, rena seder, som hon tilltagit i fägring. Han friar ånyo: de två genom felsteg och olyckor åtskilda själarne finna åter hvarann: med en högre eld, med en starkare tro sluta de sig nu tillsammans. De blifva ett par; och Pål, som genom sitt arbete och sin redlighet tillvun-; nit sig sina principalers välvilja och samlat en! liten summa, nedsätter sig slutligen med sin hustru i sn och hennes älskade barndomstrakt il skären, på samma ställe, Knäppen, der de först sågo hvarandra; och hvilket Pål och Nora Värning nu göra till en för alla bohuslänska sjöfarare obeskrifligen kär och välkommen restaurationsort, 1 ännu högre, värdigare och vackrare stil, än den var det på Gudmors tid. Genom hela berättelsen går såsom stor och sammanhållande enbet Påls och Noras kärlek: lidande och olycka, förgår den dock aldrig, och återtar slutligen ej blott sin fordna kraft, men en styrka al ännu högre slag, af ädlaste glans. Bokens slutintryck är så fridfullt och gladt, som 4 den täckaste idyll. Man förundrar sig öfver författarinnans stora kännedom af en mängd sjötermer, äfvensom andra ezna uttryck bland folk 4 sferer, der man knappt begriper huru hon kunden anmärkningen, att några episoder här och der äro för långa; hvarigenom intresset slaknar. Men derpå kan män svara, att det äfven för läsaren gör godt att emellanåt få hvila litet. Hvad wi minst gilla, är språket i Påls och Noras diaJoger, åt hvilka författarinnan: velat gifva tonen af en viss gammalaktig kärvänlighet, i stället för af simpelt, varmt hjertelag. Kanske är dock detta ett bohuslänskt uttryckssätt för kärleken. Teckningar till Carl Johans Historia, efter Solig, Ee Dru, H. Vernet, Gerard, Westin, Hraft, Wetterling, Mandelgren, m, f.V Af C. A. Dahlström. Sex häften; jemte text. På den korta tiden af fem månader har arti-j: sten fulländat de 24 litografier, hvaraf denna samling består, och deribland sjelf komponerat nära ! hälften, nämligen de öfver följande ämnen: Mar-l! skalk Bernadutte och herr Bonald — Soldats,! Å 1 tarme ditalie nous regarde! — Bernadottes första sammåänkomst med Svenskarne, i Lybeck I 4806, — Bernadottes afsked från Napoleon —L, Hronprinsens landstigning i Ifelsingborg, deal, 20 Oktober 41810, — Hans och Moreaus möte il: Stralsund 1845, — Carl Johan och Carl XID: — Öfvergången öfver Rhen, den 4 Juli 4796,!! samt Slagen vid Lybeck den 6 November 1306) och vid Mohrungen den 23 Januari 1807), — Man finner här äfven fyra bataljstycken af Welterling: Siagen vid Teiningen den 22 Avgusti ll 1796 och vid Dennewitz den 6 September 4845,; Ziegenhofens intagande den 22 Augusti 1796 ochi en Bivouac vid Grossbeeren, samt ett af KHraft:lt pSiaget vid Halle, den 47 Oktober 1806). Af dene sistnämndes stora tafla öfver Kröningen i Stockholm den 41 Maj 1818 har utgifvaren bifogat en!S alfteckning, och en dylik af Horace Vernets be-! kanta målning öfver Den 43 Brumdaire 4799n. 4 I — Vidare träffas här tre lokalbilder, föreställan-j, de staden Pau, efter Graffman: hjeltens fäderne-lg boning derstädes 4780, efter DParginave, och!s Ponte Corvo, efter Mandelgren, samt slutligen c fyra porträtter, tagna vid särskilda lefnadsperioder, nämligen Brigadgencralen Bernadotte, 1793, efter fe Dru; Divistonsgeneralen Bernadotte, 4796, efter Solif: Carl Johan, Sveriges Hronprins, 1840, efter Gerard, och Carl XIV Johan, ! 48453, efter Westin. — Samma porträtt igenkän-;, nes dessutom öfverallt i de historiska styckena, !fi särdeles i herr Dahlströmsegna kompositioner, sj så snart figurernas större mått tillåtit att lemna hufvudsakligt afseende på likheten. Förändrade!b sinnesrörelser hos hufvudfiguren ha härvid icke vårit något hinder; tvärtom ha de blott tjenat att! gifva bilden mera lif, fastän utah allt behof al karrikering. Det är också häri, som den Bögre 4, TR OD konstens alster skilja sig från blotta porträtter eller!s genrestycken; och man skulle icke utan orättvisa in kunna frånkänna herr Dahlström namnet af histo-)b riemålare, äfven vid betraktandet af endast dessa r små taflor, när man i Carl Johans lätt igenkänliga bild ser hvarje för tillfället påssande uttryck, s t. ex. det låtsadt vredgade, men till hälften skämt-n tam mA — vid flöte bita t RT nns Ran RE RT RR ;