len, såg man en hel mängd promcenerande herrar och damer, 1 synnerhet på stora torget, hvilket är belagdt med qvaderstenar och försedt med en obelisk. De mörkögda senjororna (damerna kallas här sennora eller sennorita) voro till det mesta klädda i slöja (mantilla) hvilken drägt, täflande i kolsvart förg med deras rika lockar, tycktes bär hafva företräde framför våra fransyskt-moderna fruntimmershattar. Till de små kokellerierna hör äfven soltjedern, hvilken är spanjorskans trogna följeslagare, antingen solen eller månen lyser på himmelen. Mel densamma, hvilken merändels är målad 1 briljanta färger, leka hennes små täcka händer oupphörligt, än i strid med en förmäten zephir, än med näsvisa moscitos (flugor) och än med de emot hennes hy så fientliga solstrålarne, och hon förer densamma med en verklig grace; ty ni skall veta att det ir ett folk med nobel hållning, som jag Du skildrar. Alt se en Spanior, vare sig hög eller låg, hur stolt och verkligen vackert han för sig, är något rätt behagligt för en främling. Den simpla bonden i sin lilla runda, svarta sammetshatt (prydd med tvänne toffsar på bögra sidan) och sin tröja vårdslöst kastad på ena skuldran; den dystre smuglaren eller formannen med sin bruna kappa, a Ja Fra Diavolo, eller den smärta andalusiska seigneuren i sin nätta, med silke broderade jacka, hafva alla en hållning värdig en skådespelare i en riddarerol. Sedan vi prompnerat oss trötta och tagit oss förfriskning på en posada (värdshus) I begåfvo vi oss på återvägen till. hamnen, der vår: båtar väntade oss. Natten var nu i annalkande vinden hade somnat, och här och der klingade Ven gitarr från fönstret af en aflägsen koja, elle;