LITTE2RXATUR. Pål Värning. En Skärgårdsynglings äfventyr berättade af Emilie Carln. Stockholm, hos L. J. Hjerta; 456 sid. 42:0; kostar 2 Rdr skill. banko. Allmänheten bar åter blifvit bjuden på fer afton-underhållning af en välbekant värdinna, som många gånger förut sett talrika gäster ho: sig i sitt trefliga hem. Hennes boning bestiu icke i elt prunkande slott, anspråksfullt ari stokratiskt palats, der man endast tar emo! sitt fremmande i galarum, låter dem spatsera pi orientaliska mattor och sitta i damast-divaner likasom också detta fremmande sjelf då ej anna kan vara, än af den utsökta och sekreta sorten Hennes bus är simpelt möbleradt, rummen hvarken stora eller höga, men allling derinne komfortabelt och hyggligt. Det gör, att hon kar hafva gäster hos sig af alla möjliga slag, emedar ingen finner sig generad; såvida ej på sin höjc någon enda, af gamla inbilna aristokratiska maxi mer, som rynkar näsan öfver alt se sig i et illskap af naturliga menniskor. Vår värdinn: kan dock trösta sig, om en och annan herre ellei dam af denna tillgjordt höga qualitö går sin väg ifrån henne och lemnar hennes soiree, efter al! blott hafva tiltlat in genom farstudörren, ty hor har folk derinne hos sig i alla fall. Alt vår goda värdinna, fru Carlen, i sjelfv: verket också nog tröstar sig öfver det tadel frår ett och annat håll hon fått höra, sätte vi ej tvifvel. Hon har slagit an på den talrika deler af publiken, som — utan att (enligt: Sv. Biet fruktan) vilja i en gryta koka de högre klassern; lefvande likt kräftor, — likväl för egen räknin: åstundar, alt ej, såsom hittills ej sällan varit fal let, af dessa klasser sjelf blifva kokad och upp äten. Rältstillståndets förverkligande inom sam hälles alla kretsar; mensklighelens, godhetens förnuftets och bildningens anspråk, på ett billig ilt utsträckta äfven Gill de fattiga och låga klas sernan, innefaltar visserligen en social revolution så tillvida, som det är en nyhet mot den äfår regimen; men denma nyhet innehåller ingentin hotande för de högre i samhöftet, i annan hän delse, än att dessa nödvändigt vilja fortfara at vara orältvisa och obilliga emot sina vanlottad melmenniskor. Denna sociala revolution — de kan emellertid ej nekas — har medfört en vis estetisk revolution af enahanda art. Den ha omisskänligen i Europas sköna Htteratur inför seden, att e, som förr, blott skildra individe och händelser ur de företrädesvis bildades cir klar; utan gjort sig till nöje att äfven måla obil dade, fägre, till och med råa personnager, för al också en gång ställa fram sådana för sanningen pegel: således icke för alt berömma dem me n de förtjena, men derjemte utan att orättvis tadla och nedsätta dem såsom ett på förband för kastadt följe. I Englands romanlitteratur är den na tendens redan gammal; och, för att tala or yngre tider, har Walter Seotts djerfva, klara oc Istarka pensel så många gånger utkastat tecknir gar åt detta håll, att genren derigenom mist vara fullt rättfördigad. I sjelfva verket besti den berömda Holländska skolan inom: måleriet : samma det lägre lifvets upptagande till arlistis bebandling; och när hos oss en baron, till oc med en grefve, med förtjusning kan tillhandl sig en tafla från denna skolas hand, föreställand It. ex. en gammal rynkig kärring i interieuren en krog, skänkande i bägaren åt matroser, soJ redan ses vara ganska ankomna: när, säga v iden höge konstälskaren således icke blott för e ofta rält hög penning köper en sådan rarite utan uppsätter den i silt intimaste kabinett, hva lefter han med förtjusning, ja med skryt vis: iden för alla sina aristokratiska vänner: gifver ha då ieke sin hyllning åt någonting inom milerie ,konstslag, som han, för att vara konseqvent, bort åse med kika mycket bifall inom litieraturen inom. romanens område, med vilkor naturligtvi alt saken här blifvit lika artistiskt utförd? Vill man följaktligen emot fru Carldns låglif romaner och sist nu emot den förevarande, P Värning, göra sina anmärkningar, rörande d artistiska i utförssättet, så blir det en sak f sig; men ingen borde, såsom vi från några hi Tbört, framställa ett så enfaldigt klander, som de alt hon tagit sina händelser från ideligen slödder oc Tpaek, på sehweitzerier, värdshus och krogar, till oc med bland fulla skutskeppare. — Vill man a pruta detta dumma häckel, som saknar all fö nuflig grund, så återstår nog sedan ä då elt oc annat, som kam sägas om Pål Värning, ur sy. punkten af konststycke; och hvilket ej alldel länder till hans fördel, särdeles i fall man unde kastar dialogerna en nogare granskning. Men v Iligt bålla vi författarinnan räkning för den n tuåsanning, öfverhufvud, hvarmed hon vetat f våra ögon upprulla en mängd scemer af förut Svenska litleraturen oseddt slag. Aftonbladet h vid fru Carlens äldre produktiomer icke alll kunnat finna sig så väl, som en eller två and tidningar; också nu kan det måhända ej va fullt så varmt som Vinterbladet. Men, om ej äro fru Carlens tillbedjare nog för att knäbt er nd RT AE RR NA ER FT NR RE RER REA IRS 1 RAS SA ARE SSA FR TTR BARN a