Aftonbladet – 9 december 1844, sida 1

underhåll för så väl häst som karl vid de årliga sqvadronsoch öfriga möten för indelta kdvalleriregementet, passevolansafgiften, dels i och för trossens underhåll och dels till rustningshästars utfordring m. m. under nämnde möten, än äfven: att kostnaderna i berörde hänseenden och passev olansen måtte af statsverket öfverlagas, och den derigenom ökade utgiften genom bevillning ersättas. Per Nilsson från Christianstads län. Det vore allmänt kändt och erkändt, att landtmannen djupt betungas af det tryckande rustningsbosväret; i talarens hemort vore detta ännu kännbarare än på andra ställen, och han ansäg det vara både med billighet och rättsprincip förenligt, att detta onus af statsverket öfvertages. Yrkade återremiss. Häri instämde Måns Persson och Ola Svensson från Malmöhus lin m. fl. Per Jönsson från Skåne. Gammal vore visserligen rusthållarens skyldighet. att under inträffade öfningsmöten bekosta underhå!let af häst och karl, men förhållanderne hade under sednare tiders lopp väsendtligen förändrats. Det äliggande, som förr var af föga betydenhet, hade numera förvandlat sig till ett tryckande onus. Fordom inföllo ej vapenöfningarne oftare än hvart tredje är; nu deremot hållas de stundom ända till fyra gånger om året, och att ökade utgifter häraf uppkomma lärer af hvar och en Jätteligen inses. Vid 4829 års riksdag då en fråga, likartad med den nu af talaren väckta, förevar till behandling, tilistyrkte Statsutsk., att berörde onus måtte af statsverket öfvertagas, emedan det ansågs vara en statens skyldighet att öfva sina krigsmän i vapen. Denna grundsats syntes talaren klar och följdriktig; ty då rustningsskyldige ännu vidkännas utgifterna för hästs och karls uppsättande och underhåll, syntes det ej vara för mycket begärdt, att staten ging2 i författning om bestridandet af kostnaderna under krigsfoikets vapenöfningars. Önskade återremiss. Johannes Samuelsson från Jönköpings län m. fl. instämde häri. Jöns Jönsson från Skåne uppläste ett anförande, hvari han anhöll om återremiss. Han ansåg utsk. hafva bordt bevilja rusthållarne ifrägavarande lindring med lika stort skäl, som då det nedsatte skatten till mindre än häiften på tackjernet, helst hvar och en kände, att rusthållshemmanen, isynnerhet i. Skåne, som ej ha några augmentshemman sig tillslagne, äro aldra högst af aila hemman onererade, då ett hemman får underhålla häst och karl, som för .det mesta kosta 250 fdr om året. Bengt Gudmunsson från Hallands län anmärkte, alt så kärt det än för honom varit, han likväl icke kunnat i utsk. tala för bifall af de väckte förslagen. Rustningsoch roteringsbesväret äläge jordegeren enligt kontrakt, som blifvit ingånget emellan ej blott kronan och allmogen, utan äfven den legde karlen. Rikets sednast församlade Ständer hade medgzifvit en ieke obetydlig lättnad i nämnde besvär genom mötespasseyolansens öfverflyttande på allmänna bevillningen. Och utsk., som å ena sidan insett, att den lindringen skulle ensamt drabba bevillningen, och å den andra funnit, att tillgångar omöjligen der eller annorstädes funnos, hade äfven med bästa vilja saknat skäl att bifalla den äskade förändringen. Talaren hänvisade till följande punkt i förevarande utiåtande; hvaruti tilllstyrktes ett betydligen förhöjdt anslag till excercissqvadroners underhåll, derigenom, som talaren förmodade, någon lättnad för de rustningsskyldige skulle uppkomma. Trodde ock att med en åtetremiss intet lärer vinnas. Johan Andersson från Upsala län. Kunde icke instämma i den siste talarens åsigter. Väl vore det en sanning, att de emellan kronan och allmogen ingångne kontrakter ålägga Rustoch Rotchållarne, att vidkännas kostnaden för hästs och karls underhåll vid infallande möten, men huru olika mot fordom vore ej de skyldigheter, desse kontrakt föreskrifya? Finge de rustande hålla sig till kontrakten, så beskaffade desse vid upprättandet vore, funnes för dem inga skäl till klagan; tvärtom kunde de då kallas lycklige; ty tillförene begagnade krigsmannen kläder af vadmal, som kostade nägra riksdaler, nu äter af kläde, som uppgå ända till 400 Rdr banko. Det syntes mig klart som skulle, då den ena kontrahenten brutit de ingångna aftalen, desse ej eller längre kunna vara bindande för den andra. Ephraim Larsson från Elfsborgs län anförde skriftligen: att Stats-Utskottet icke funnit en skilling till gevär åt indelta kavalleriets rusthållare, utan afspisat helt kort med ett ord om indelningsverket. Frågade hyvarföre Utskottet icke tager fram kontrakterne med Rusthållarne? Rusthållarne nödgas bidraga genom bevillning till de för gevärsanskaffning föreslagne summor, som voro större än behofvet fordrat. Trodde det bland den massa gevär; som finnas, några kunnat uppletas åt kavalleriet. Det vore både bedröfligt och besynnerligt, att rusthällarne skola betala vapen ät den öfriga krigsmakten, men icke få något sig till godo. Yrkade återremiss. — Petter Mårtensson från Jönköpings och Petter Haraldsson från Elfsborgs län instämde. Anders Andersson från Skaraborgs län: Stats-Utskottet hade med frikostig hand utdelat nya och förhöjda anslag till andra ändamål, men så snart fråga uppstått om beredande af en lindring i den förtrycket landtmannens bördor för krigsfolkets vapenöfningar, hade gifmildheten afstadnat. Kontrakt hade väl blifvit emellan kronan och allmogen afslutade, men de voro numera tvängskontrakt. Huru vore det möjligt för en rusthållare, t. ex. i talarens hemort, att utan högst kännbara kostnader underhålla häst och karl, på möten i Strömshohn eller i Stockholm. För att undvika 20 å 30 mils forsling af foder för hästen och proviant för karlen blef rusthållaren tvungen att ingå nämnde kontrakt. Det var ej nog att betala årlig passevolance, utan under de är, då häst och karl skola födas på kronans bekostnad. stiga utgifterna deröfver till 45 å 46 Rdr årligen. Talaren hade. ehuru af sina kommitterade uppfordrad att väcka motion i förevarande ämne, underlåtit detta, då flere andra ständsbröder framställt likartade förslag, och talaren trott att Utskottet skolat pröfva och behjerta en enda ledamots yrkande lika väl som flera förmodade att Utskottet icke af denna orsak lemnat frågan utan afseende, Hela den öfriga Svenska armåeen erhölle sina -vapen af staten, och kavalleriet handa Äna carnmImA rätt Tin matfian Am Trace naccan kust st AA AA RA I rd An RR ht on ts pt me m— mA -— ac mm TR nr MR