Aftonbladet – 7 december 1844, sida 2

het, ett dess export icke understiger importen och il: följd deraf i läsgden kan bibehålla sig? eller, har det ! pågonsin blifvit påtänkt att Sysrge måste åtnöja sig( med miadre behofver. än de af. naturen lyckligarel: lottade söderländerna? ( Tal. höl! Utskottet räkning för vissadelar af be-l1 tänkandet, men hade följande anmärkningar attfram-! ställa mot andra delar. ! Dessa riktades till en början mot uppställningen afl: 4:de hufvudtitelos innehåll: nemligen först hvad ba-l1 träffar de 20 reservläkarelöner, tillssmmans6,000 Rdr. i Tsl. kunde på istet sätt, göra sig förklarlig nödvän-l: dighetan deraf, då snplednisgar, ännu icke vore för-:! banden, att i vidsträcktare mån behöfva sammandraga militärmarskapet, än till vanlig garnison, ar-) betskommenderingar och exercismöten, hvarvid de re-): dan å stat uppförde läkare lära vara fu!ikomligt till-. räckige. Hemmavarande manskapet hade samma ut-: väg som rotebållarne, nemligen, ett söka proviaciallä-. karen, eller någon annan. Om krigsoroligheter in-1 tri f2de skulle on tillöxniog af miiitärläkare när soml hellst kunca uppsättas, emedan brist på kandidater uti hvad fack som helst aldrig låter sig förmärka. Yrkada ogillande och återremiss af betänkandet i deooa del. 4 Förändring af äldre infanterigevär för slagkrutsantäadnirg och tillvarkniog af siagtrutihufvar, jemte machiner, utgörande tillsammans en kostnad af 93,000 Rår, tyotes talaren föga nödig; gavären kunde i fred förvaras som de äro, och ikrig göra samma eff-kt oändrade: och utomdess bade Utskottet anmärkt en omständighet, hverpåd:t alitför väl kunnat afslå hela summan, nemligen dep, att nya. uppfioniegar af förbättrado gevär och gavärslåser tid efter annen göres, så att den möjlighet ganska lätt kuadse inträffa, att innan den första förändringen vore begagnad, någon vida bättre vore förharden, som gåfve skäl; att ännu en förändring borde göras. Det vore tillräckligt, att de nya gevär, som ingå till förråderne, komma att ertålla den föreslagna nya konstruktioaen. Yrskede återremiss. Mot den föreslagaa bestyckningen af Carlstens fästoing, äfvensom befästningsarbetena dervid, uppgående till ett sammarberäknadt belopp af -470,000 Rår; gjorde tal. den anmärkning, au belägenheten af denna lästning förutsälter att hoa icke kan räknas till de mer egentliga Riksförsvaren, och således i mnärvarande svåra tidpunkt icke undfå hela det belopp som kunde anes nödvändigt. Det vore visst önskeligt om Rikets alla försvarsverk och döda materialier dertill kunde sättas i ett komplett och väl ordnadt skick; men om härigenom det lefvande försvarsverket, nemligen nationens förmåga, försvagades allt för mycket, så vore föga vunnet, emedan de döda försvarsverken, utom folkets krafter, nog skula våra stilla åskådare af fiandens förbitågande. Tal, föres!og, att för pärvarande bott hälften af den föreslagna summan måtte uppföras, med 86,500 Rdr. På samma skäl och grunder föreslog han ock, att den till Carlsborg af Utskottet föreslagna summa äfven till hälften måtte nedsättas med 75,000 Rdr, isynnerhst som denna fästning aldrig borde kuana komma under bevämning af Rikets försvarsverk. Anslaget till befästniogsarbatena i Stockholms skärgård, sedan pu Waxholms fästaing kommit till kättre ständ, ville taaren likaledes hafva nedsatt till hälften eller 75,000 Rdr. Anders Andersson. Afstyrkte arfvodet åt 20 rcserv-läkare isom armåen såsom en öfverflädig utgift. De ord:naris regementsläkarnes tjonstgöring under fredstid vore föga betungande och lönen motsvarade deras billiga anspråk; de föreslagsa arfvedena blefve ogentligen en tillökningi deras pensioner; deras tjenstbarhet vore då, vid en framskriden ålder, föga att påräkna. Rsgementernas läkare hade för det mesta en betydlig enskild praktik i sina distriktar, derundar de ofta sam!a förmögenhet, samt syntes derföre mindra billigt, att äfven förse dem med pension utöiver hvad staten kan bestå andra omhetsoch tjozstemän. Yrkade återremiss. Vice talmannen Nils Perssoa: Jag hyser lika mening med dem, hvilka talat för afslag af denna punkt i utlåtandet. Under en sådan period som den närvarande saknas medel, ätt genom förnyade anslag befordra en eller annans beqvämlighet. Om statstillgåogarne sådant tå!de, skulle jag ej bestrida det äskade anslaget, men förhållandet är beklageligen nu icke sådant. Det gifves inom statskroppen en större sjakdom att hot?, än den enskilges. Js:g menar fiaansfebern. Kunde denna förmildrss, bifölle jeg gerna afslag.n — Olof Johansson från Stockholws och Ola Svensson från Malmöhus lån jemte flara andra hö:des häri instämma. Sven H urlin ansåg även det äskade anslaget endast gå derpå ut, att bilda en peosion:-ans:alt för gamla läkare, hvilka under krigstid skulte utplanteras på landet, då de ej läsgre kumde vara aavändbara för läkarevården vid armåsn, — Om förslaget åsyftar afskaffande af det sedsförderf, som råder inom hufvudstadens portar och öfrige städer i allmänhet, skulle tal. ej varit sen att biträda det. Det vore från sedeslöshet ech lösaktigbet större delen sjukdomar härleda sig. Äfven till landsbygden har detta onda banat sig väg. Men då ifrågavarande förslag ej ers syftar ditåt, i att förekomma sådant, kunda tal ej bifalla detsamms. Yrkade återremiss. — Niclas Nilsson och Nils Petter Pettersson fråa Kslmar lån, Petter Mårtensson från Jönköpings och Johannes Anderssoa) från Ugsala län m. fl. förezrade sig med Heurlin, Andreas Bengtsson från Jönköpings län instämde med de talare, som yrkat återremiss. Nils Ströndlund bade trott, att Utskottet skott akta på tidens tecken, buru fattigdeomsa allt mer och mer griper omkring sig hos folket. Ansaget vore eodast att baferdra en läkares b-qvämtlighet, Likaren vore både merce erfaren och oftast äfven skickligare vid 535 än 25 års ålder. Trodda icko den förespeglade störra tjesstbarhetsn inom fältläkare-corpsan ger nom förslaget kanns vinnas. fore höjd för afslag, men emotsatte sig -j återremiss — Johan Pelter Andersson m. fl. iastänrde med Striadluad. ; Anders P-hrsson från Örebro län, ville blott tilllägga ea:anmärkning: Utskottet hade sagt, att de öreslagnaa resarvlätarnes antagande skulla frambringa en. baure läkarevård. Så vore ej händalsen, ty ju mer lönta embetsmännen äro, desto mindre äro de ock för ailmänhaten tillgäng!ige. Återremiss. Henrik Anderssoa från Örebro län iastämde mad förra talarne, men ville påminna Utskottet att det icke bordt glönma den stora penningeförlägenhet,