Aftonbladet – 7 december 1844, sida 1

öfver fältet — och snart sjönko zigenare och landtfok under ssblarne och de ölverridande bästaroes fö.ter. På sfionen fann man icke flickans och gubbens tik på den blodiga dödsplatsen; äfven den olycklige don Joses kropp, som mean förvarat i en kyrka, för att öfveriemnas till hans fami!j, var sörsvunnet utur likkistan. E:t år derefter, eler derutöver, då en sårad fjort sökte undkomma i en trång da! vid Pyreneernes gräns, hvars ingång en bergsströms katarakt nästan tillstängde, träffade ge itige jägarne det flyende vildbrådet, men tillika en sällsam dödsgrift. Vid ingången till ett brunröd: stenbvalf funno de, sittande upprätt, ett mest förmutnadt lik af en qvinna, af mer än vanlig längd; hon satt med ryggen stödd mot klippväggen, och af kliderna kunde ännu synas stt hon varit en zizezerska. Under hvalfvet lågo ännu tre lik, en gubbes, en ung qvinnas och, midt emellan dem, Jen ung mans. Koita hade kå!llit vakt hos de mördade blodsfränderna, till dess äfven heontcs njerta brustit af den djupa, dödande själssmärtar. SLUT. RR — -CEnsur På GRAFSTENAR. I Wellis har man su exempel äfven på en sådan capsur. Ölver den vid T.iort failae löjtnant Parvex hade blifvit uppress ea grafsten, på hvilken lästes: Ci git le brave Jcan Didier Parvex tud av massacre de Trient le 21 Mai 1844. Statsrådet .i Waliis har befallt, att familjon Parvex stulle basörje, att orden P!e brave cch mastacren blifva borttagne.