Aftonbladet – 7 december 1844, sida 1

skarpskyttarne närma sg; vinden fläktade genon hans svarta, lockiga hår, ban böjde det skön: bufvädet och ropide: Spaniorer, folk ifrån Duer och Ebro, hafven j sjunkit så låst, bafven j bli vit sådane trög, kedjade hundar, att j låten mörd: edra landsmän, hvilka, medör, fäktat emot Frank. rikes härar, som räddat och bämnat edra mödrar edra; hustrur och edra-barn ?Kunnven j rikta mo det bröst. som blödt för edra fueros,.törSpanien ribeti Ö:!versten uttalade ett kommandöord: oct låsen på gevären klingade. ? Nu flög en zigenarflicka in-i kretsen; från yt tersta ledet af ridande jigarne från: Zamora och med henne en gråbårig gubbe, som sökte tillba kahålla henne. Det var Damg:ja och Aschmir Flickan störtade rakt fram tili Jose, kastade si; omkring hans hals och, fast om lutande bonor med den venstra, sträcite hon sin högra blottad arm emot soldaterna och ett lidande vetjud hör des-badjande, hjertskakande genom kretsen. Mer för sent, gevären dundrade, ett säkert skot fo genom Damgej:s hals i guerillaöfverstens bröst: begge ned:jönko tillsamman i sanden, och äfven len gamle zigenarhöfdingen v.cilade och nedfölj med blodig panna. Koita tillslöt ögonen och gled, med en djup suck, ned från hästen, emeilan det xänslolösa, icke aktgifvande folket. Döden hade öfvat sitt våld, dock såg öfversten ör de kunglige ea mörk menniskohop, med doft ohyggligt anskri, störta fram utur skozen emot soldaterne och ropet: Hämnen Naisim! Ner med mördarnel skallade genom menniskomassan. Då it öfversten trumpeten blåsa till charge, jögarne rån Zmora gjorde front och sprängde i karrier