Aftonbladet – 6 december 1844, sida 2

Koita reste sig hastigt cch sede, beslutsam: Sennor, din son lefver, en ståtlig man; hen är kristen och icke oerfaren i ridderliga seder och Jygder; men, såsom min sons lif hänger på en skör tråd, så förhåller det sig äfven med bans. Liksom ku!sn för Joses bröst redan är kastad i pipan, är repet redan esnodt för din sons hals. Derföre fort, sennor, evär mig, vid er Guds beläte, att ni vill rädda min son, på det sätt Jag föreslår — och jag svär eder, att ni skall finna och kunna frälsa er sor. Om ni icke gör det, må ni med hett jern sönderslita mina lemmar, förvandla min kropp till ett enda sår, Koita skali med tänderna sönderbita sin tusga och er son dör, lika säkert en mssdådares död, som ni är hans far.n Grefven fattade med darrande hand krusifixet. som hängde öfver bans säng, och utsade med stapp:ande röst den äskade eden. Då ropade zi senerskan lifligt och i glädjetoc: Vålan, sennor, Koita är försomad och förlåte; er, för soners skull, sin förstörda ungdomskrans Lit nu klockorna !juda, kalla edra tjenare och beall dem att sadla den snällaste springaren p ert stall. Donna Ioes son befinner sig i torne Alea!de-M:jor i Pamplon2, gripen ibland zigenare som vittnat emot honom. Då han fanrsispans) drägt, blef han dömd till galgen, men dör ick nnan solen uppgår. Skrif derföre först brefve åt mig; till Pamplona är endast få mil, men Koit bar lång väg att flyga, iphan hon kan utsträck den skyddande vingen öfver sin kyckling. Före är ett ilbud nog, hvars mun förkunnar nåd fö Eugenio, ty till detta namn döptes Dopna Inc s0D.