Aftonbladet – 6 december 1844, sida 1

svigtade, då den spökliga skepnaden med ett språng närmade sig och emot bonorm sträckte en blinkands dolt. Rör icke vid klockan, Josqui.l ropade qviroan med häftig, hemsk ståmma, ,eller, så sanni du tror på Guds tillvarelsa, blir ditt hjerta slida åt detta jarnIn Grefven återsjösk, med förlam:d hand, på citt örra läger — och qvinnan satte sig, rå;om vore hennes sista krat utömd, på en midt emot gtående stol. Du her känt igen mig, började hon eter ett djupt ardedra Dilt samvete har då icke glömdt offret för din lusta — och det kunde till en ringa del försoza mig, Också kommer jeg ieve för att stroffa — alt himnas, — uan, för att åt dig rädda din högsta skat . xHvad vill du, Koita? och Lu u kom du bitin, ursinnige ?, frågade grefven, mildare genosh känslan ef sin gvagbet, Qvinnan log svirmodigt. S ulle den vilda skogens dotter kusnat glömma den mörka väg, som din kärlek lirt henze? på hvilken hon så mingen natt uppstigit till dig, lockad af dina smekningar, sötd af dna kärlekseder; — den väg, som då Ieade herne till den skönaste Spaniorsa paradis och nu förda hen e till dea marterads syndsrens afrundsbidåla Bruspen?, repade grelven häftigt. Si har du då förrädiskt infört fiznden i sottet? O, du rikedomenas fattiga soal svarsde hon, stolt böjande sig. Dina prester tilläto dig att bryta den ed du svurit dena svaga — och mina gudar öfverlemnade åt mig att hämnas på edsbrytaren, Fiera gåpger under sin tjuguåriga förvis