Aftonbladet – 6 december 1844, sida 1

— —VVVR MR tänkt eller oroväckande; äfven de förut synlig: tairika Zgenarhorderne voro försvunne, sedan fyr: af dem blifvit gripas och förde till fängelsat Psmplonz. j O ver slottet Albsrea hvilade djup natt. — All: bade skingrats. Gästerne från Madrid beredde sig till hvila i sin flyge!; krigsfolket satt tillsam. mans i sin till vaktrum upptåtna v:pens:l; betjeningen var efter dagens sysselsättning fri från vidare uppassning. Den gamle slottsherrn låg al:sna, Båsom han befallt, på sin hvilobädd, blek, med halfslocknande blickar, ensam med sisa tonkar, en bild af förgången herrlighet. Hoppet på sonen hade ban öfvergifvit; men att han med honorm måste ö!vergifva de stolta planerna på Lusel Ameidas framtida gians och hvarje utsigt till ärelystna fröjder, tärde, som en gnagande mask, på don stoltaste af alla Syaniena titulidos bjerta. Stlle, gom i femiljegrafser, vir allt omkring hoxom; viggsmeden hördes i ekpanelningen och flöjelns guisslande i närmsta tornet Tyst, hvad rörde sig der borta vid kabinettsdörrea? hvilia sakta steg, såsom af en på yllesulor: emygande? Grofven reste sig hastigt upp och såg ea dunke! skepnad liksom uppstigen genom golvet. Hin sköt ljusskärmen från silfrerlampen och for för;kräCkt opp ur sängen, icle hållande hvad ban våg för verkligt. En lång qvinnojestalt stod midt i rummel: hufvudet var obetäckt; de långa: mö: ka hå: flitorna fladdrade omkring de nakna skuldrorna, kläd. selnfvar i oordning, från pindanidröpo storavettperlor, en brännande rodnad färgide de bruna kinlerna — och grefven igenkände genast qvinnan med de bligfrande dödinde ögonen, och hans knän